Nyårsbestyr

De senaste dagarna har varit hektiska, precis som det ska vara. Så egentligen ska jag väl inte gnälla men det är alltid skönt att beklaga sig lite.

På juldagen var det självklart låång sovmorgon som gällde. När jag väl kommit upp var det dags för den traditionella julrestfrukosten. Smaskigt.
På kvällen var det utgång med M och I (är osäker på vilka bokstäver jag använt för att beteckna namn men jag tror att detta stämmer), en grym kväll med allt man kan önska sig, eller nästan i alla fall.

Annandagen var en riktig bota-bakfylla-och-slappa-dag. Alltså inget intressant att berätta.

Även tisdag var ganska slapp.

På onsdag började det dock hända grejer igen.
Först bar det iväg på beachvolleyboll mellan 12-14. Därefter var det traditionell 28:e-december-middag med släkten. Trevligt som alltid.
Som avslutning på kvällen var det dränka-tomten-kväll hos P. Jag förstod aldrig det där med att dränka tomten men det blev en hel del planerande istället, inför nyår. Det blev följande meny:

Förrätt - Gazpachosoppa med nybakt bröd

Huvudrätt - Potatisgratäng med racklett (ni fattar!)

Efterrätt - Blåbärspaj med vaniljglass samt bål.


Torsdag var även den en lugn dag.

Fredag däremot blev mer hektisk, det var nämligen handla-allt-inför-festen-dagen. Jag samt fyra andra skulle åka och handla, runt 13-tiden, så fort min mor hade handlat klart.
För att hinna fixa allt ställde jag klockan på 11. Klockan ringde 11 och jag gick upp. Jag märkte dock att även min mor gått upp precis varför jag gick och lade mig igen. Det lär ta minst 3 timmar innan hon har handlat, tänkte jag.
Klockan 12 blir jag dock väckta av just min mor, J är i telefon. Det visar sig att min far ska handla och att bilen därför är ledig.
Jag rusar upp, äter frukost, skriver ut inköpslistan (som jag fixat tidigare i excel) och packar ner allt jag behöver. Då ringer P yrvaken och undrar när vi ska åka och handla, han trodde nämligen att vi skulle göra det klockan 16. Jag säger till honom att jag ska åka hemifrån snart och lägger på. Någon sekund senare ringer D, från badet, och undrar om vi verkligen ska åka snart. Ja, säger jag och lägger på igen. Därefter går jag ut till bilen och börjar gräva fram den ur all snö. 15 minuter senare är jag klar att åka. Jag börjar, som det ska visa sig, min 4 timmar långa rutt som designated driver. Från Angered åker jag, via tre kompisar, in till stan. Därifrån bär det av till Willys i Mölndal och sedan tillbaka till centrum igen, i värsta rusningstrafik. När vi väl lämnat all mat fortsätter resan till Björkekärr för att hämta en racklett och sedan tillbaka igen. Därefter bär det av hemåt. Efter att ha lämnat av alla mina vänner kommer jag äntligen hem, vid 18-tiden.

När jag ätit lite mat gör jag en liten uträkning i excel, vad annars, över vad kalaset gått på. När jag är klar med det är klockan 20 och jag spenderar resten av dagen i soffan.

Skönt att morgondagen blir en lugn dag, eller nej just det, den blir värre.

Fast jag ska inte klaga så mycket, det är roligare att göra mycket än ingenting.

Gott nytt år på er allihopa, nästa inlägg kommer först nästa år.

/Krzys

Poesi?

Några guinness på sjuan slank ner
under sköna skratt
nu sitter jag bara och ler
när jag tänker på igår natt

sådana kvällar är inte många
oftast blir det mindre ballt
men det gäller att stunden fånga
trots att man får stå ute en timme när det är kallt

blodet öka igen efter några stora stark
inget är bättre än glada minnen
vi trampar på gammal mark
ölen försvagar våra sinnen

jag grymt lycklig mig känner
jag bara fånigt ler
när jag tänker på er mina kära vänner
och oss alla framför mig ser

Jag har verkligen dragit en vinstlott
men nu ska jag sova gott

Tack ska ni ha.

God Jul

Jag skulle vilja önska alla mina kära läsare en riktigt God Jul.

Ät tills ni storknar...because that's what Christmas is all about.

/Krzys

Ringtån?

Jag har funderat på en sak.
Fingrarna heter ju:

- Tummen
- Pekfingret
- Långfingret
- Ringfingret
- Lillfingret

Men vad heter tårna?

Stortån är given, likaså lilltån, men vad heter resten?

Man säger knappast pektån, det kan ju inte finnas en människa på denna jord som pekar med tårna, och långtån, värst mycket längre än övriga tår är den inte. Värst måste dock ringtån vara.

-Någon som har ring på ringtån? Inte, misstänkte nästan det.

Jag vet inte vad de kallas, men ni kanske har några fina förslag.

PS. Apropå tår kommer det snart komma upp en bild på min stortå på fotobloggen. Känsliga människor varnas. Nageln har nämligen ramlat av. DS.

Våt pojkdröm

Jag var väl ingen Star wars-fantast när jag var liten. Visst gillade jag trilogin (på den tiden var det fortfarande en grym trilogi istället för en halvbra...ja, vad heter det...sexologi?) men jag gick inte runt med ljussabel och lekte Drath Wader precis.

Däremot älskade jag lego. Utan att skryta kan jag säga att jag var grym på att bygga lego. Det är väl bara att följa ritningarna, tänker ni.
Sådant där är bara för nybörjare säger jag. De riktiga proffsen bygger utan ritning. Inte det man ska bygga utan det man känner för. Endast fantasin sätter gränserna.

För ett tag sedan hade jag inget att göra så jag surfade in på legos hemsida. Jag trodde knappt mina ögon när jag fick se denna vackra skapelse.

En stjärnkryssare!

Den mäter 1 x 0,6 meter och består av 3104 bitar!
Därtill kommer dessvärre en ganska saftig prislapp. 3400 spänn.

Men ska man förverkliga sina våtaste pojkdrömmar så kostar det.

Petig igen

Ur dagens GP.

Måste vara jobbigt att ha värk i sjukhuset, vart nu det sitter på kroppen.

Petig

Jag gillar att vara petig. Det får inte gå till överdrift men så länge man håller sig på rätt sida av linjen är det lugnt.
Det här kortet tog jag för ett tag sedan i centrum. Alla förstår vad de menar men det är ändå kul att påpeka felet.

Om 40% är hårvårdsprodukter, vad är resten då?

Humorgeni

Efter att ha sett The Office för något år sedan var jag helt lyrisk över Ricky Gervais, vilket geni. Han kommer från ingenstans och fixar en serie som utan problem hoppar in på topp 3 genom alla tider. Mycket imponerande. Den stora frågan blev givetvis "var det en tillfällighet", fick han allt att stämma för en gångs skulle eller ligger han alltid på den höga nivån.

Några månader senare såg jag honom hos Parkinson. Lika rolig som väntat. Han hade dessutom släppt en bok om störda djur som dör på ett eller annat sjukt sätt. Boken inhandlades och lästes. Visst drog jag på smilbanden när jag läste den men den drog inte ner några asgarv direkt. Det var roligare att se honom berätta om den än att läsa den själv. Jag var lite besviken men tänkte att det är svårt att förmedla samma känsla i en bok som på tv.

För några månader sedan sände SVT hans nya serie, Extras. Förhoppningarna låg på topp, men grusades tyvärr ganska snabbt. Det här var inte ens i närheten av The Office. Visst var det kul men den där pinsamheten som ständigt infann sig med David Brent var som bortblåst. Jag blev allt mer övertygad om att The Office endast var en tillfällighet.

Men så igår fick jag tips av MikeBike om ett radioprogram som Ricky gjort tillsammans med två snubbar. Jag fick åter hopp. Tänk om detta är lika bra som The Office, det vore så skönt, för jag vill verkligen att Ricky ska va det humorgeni hela världen behöver. Jag gick in på guardian och laddade snabbt ner de två avsnitten till min ipod. Tänkte att det kan vara ett perfekt sätt att avsluta dagen på så jag lade mig i sängen och satte på The Ricky Gervais Show.

Jag kan ärligt säga att det var bland det roligaste jag hört på länge. Jag skrattade så tårarna rann. I 30 minuter! Eftersom resten av familjen låg och sov var jag tvungen att stoppa täcket i munnen för att inte väcka dem.

En sak är nu helt säker.

Ricky Gervais ÄR ett geni.

Fotoblogg

Efter förslag från I samt inspiration från en annan blogg börjar jag kraftigt överväga om jag inte ska starta en fotoblogg. Det kan vara ett kul sätt att få lite feedback på mina bilder.
Inte för att de är något att hänga i granen direkt, men när jag nu köpt en ordentlig kamera lär det bli väldigt mycket plåtande.

Vi får se.

Sverige = Laglöshetens Mecka

Jag vet inte om det bara är jag, men börjar inte det svenska samhället balla ur totalt. De senaste månaderna har värdetransporter rånats på löpande band. Jag är inte förvånad. När rånarna ser att det svenska rättssystemet är helt urflippat och dessutom helt orättvist är det ju bara att köra.

Pratade med några polacker för några veckor sedan. De var helt förbluffade över den rådande situationen i Sverige. Att man kunde sno en bil, fixa lite vapen, dra på sig morsans strumpbyxor över huvudet och tjäna sig en hacka genom att råna en värdetransport någonstans på vischan.

Tacka vet jag killar som Rutkowski (polsk EU-parlamentariker och detektiv), som för något år sedan orsakade kaos i medierna när han, med sin elitstyrka, marscherade in i Sverige och grep en internationell brottsling. Mitt framför ögonen på den svenska polisen.

Vad Sverige saknar är en organiserad brottslighet alá Italien. Då skulle Securitas VD kunna slå en pling till Don Corleone och lösa problemet via en nätt inbetalning på något Schweiziskt bankkonto. Men icke, svenskarna är så godtrogna att de tror att allt kommer lösa sig självt.

Själv börjar jag kraftigt tvivla på det svenska rättssystemet. Åke Green, Leila Freivalds, Botkyrkapoliserna och en massa andra incidenter gör ju att man helt tappar förtroendet för de som bestämmer.

Åke Green frias eftersom domarna i HD är rädda att den svenska lagstiftningen ska gå mot Europadomstolens praxis. Ja, det är ju mycket bättre att fria en galen predikant än att EVENTUELLT döma mot Europadomstolen. Att det inte ens finns någon prejudicerande dom i frågan, som skulle kunna motivera domen, gör det hela än mer chockerande.

I gårdagens GP stod det att inga åtal, för tjänstefel, kommer att väckas mot Leila Freivalds. Nej låt henne sitta kvar, alla de som drabbats av hennes inkompetens mår säkert mycket bättre av att Göran Persson tar på sig ansvaret. Förövrigt kan nämnas att just Göran, i en bok han publicerade 1997, skrev att han hellre såg att politiker som gjort misstag avgick än att de satt kvar. Men han har visst ändrat sig.

Några sidor längre fram går att läsa att de två poliser som misshandlade en äldre man i Botkyrka sommaren 2004 frias. Trots att hela Sverige har sett bilderna från bevakningskameran frias alltså poliserna. Hovrätten säger att orsaken till att de friar poliserna är att "de kan ha missförstått sina befogenheter"!

Men det är ju klart, mannen var ju jättehotfull när han knackade på deras ruta och vevade med armarna när de försökte slå honom. Stackars poliser, det är klart att de inte hade något annat val, de stred ju för sina liv.

Alla de här händelserna samt alla pedofiler som får mildrade straff, rattfyllerister som slipper åtal och allt annat skit gör att jag helt tappar respekten för det svenska rättssystemet. För om poliser, politiker, och pastorer kan komma undan med vad som helst. Ja, varför kan inte rånarna också göra det.

Jag menar, om lagen inte funkar då är det ju bara fritt fram att göra vad man vill.

Snöälskare?

Jag tror jag börjar bli gammal. Jag gillar nämligen inte snö längre.

När man var liten var det ju det bästa som fanns. Så fort den första snön kom blev man helt euforisk. Det skulle kastas snöboll, åkas pulka i pulkabacken, snowracer i skogen och byggas snögubbar och snögrottor. Jag och mina polare var kungar på att bygga snögrottor. Ni vet de där stora högarna som traktorerna skottar ihop, i dessa förverkligade vi våra drömmar. Lyx är bara förnamnet.

När jullovet började var det först uppstigning klockan 8 för att kolla på jullovsmorgon. Sedan var det på med overallen och ut i snön.

Men det hände något någonstans på vägen. Jag tror det var när jag började på gymnasiet. Ni förstår, Angered ligger högre än vad Göteborg centrum gör, dessutom ligger det längre från havet vilket gör att det inte regnar lika mycket här. När det är snö i Angered är det slask i centrum.

Under hela grundskolan var jag bara i Angered men när jag började på gymnasiet var jag tvungen att åka in till centrum varje dag, och där var det i regel slask. Efter tre år med slask i stället för snö uppskattar man inte snön lika mycket längre.

En annan viktig faktor i förvandlingen var att jag tog körkort. Då är det inte längre kul med snö. Det ska vara torrt och soligt. Hellre torrt och -10 än snöslask och +2. Att jag kört av vägen och kvaddat bilen på just snöslask höjer inte direkt snöns status.

Nu vill jag bara ha snö vid två tillfällen. Mellan den 23:e december och den 2:e januari samt när jag ska iväg och åka skidor. Resten av vintern får det gärna vara som det är nu. Torrt, soligt och någon enstaka minusgrad. Visst är det fint när snön pryder naturen och det blir ljust och vitt. Men för min del räcker det om det är så under jul och nyår.

Är jag en snöhatare? Nej, jag tror inte det, jag är göteborgare.

Snälla gud, hjälp mig

Jag trodde att jag lärt mig acceptera alla störande saker som K gör. Jag hade fel.
Han sitter här bredvid, vi skriver arbete ihop.
Han sitter och äter pepparkakor, ganska oskyldigt kan tyckas.
Dock är det så att han nästan inte har några tänder kvar på överkäken. Det gör att han måste mjuka upp pepparkakan i munnen en stund innan han kan bita i den med de tänder han har kvar.
Men han sitter och smackar som fan med munnen och gör en massa störande ljud.

Jag blir galen!

Förbjuden beröring

Jag har två ställen på kroppen som ingen får röra, inte ens jag. Petar jag på dessa ställen börjar jag rysa och tror jag ska få en panikattack. Ställena jag pratar om är nästippen och naveln.

Det äckliga med nästippen är när jag tar ett finger och lägger på nästippen, precis där det känns att det är en liten fördjupning. Där två broskbitar möts. Brrrrrr, jag ryser bara jag tänker på det.

Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag misstänker att Michael Jackson har ett finger med i leken. Efter att ha sätt hans näsa förvandlas från normal till obefintlig, efter att ha läst om alla operationer han gjort, hur han flyttat brosk från andra kroppsdelar för att hålla upp den där sista hudbiten, har han troligen trängt in i mitt undermedvetna. Visst är han grym på att dansa men han kunde väl ha nöjt sig för 100 operationer sedan, det hade räckt.

Naveln är om möjligt ännu värre. Vid minsta beröring av naveln får jag spasmer i hela kroppen. Än värre blir det om man har lite navelludd som ska petas ut, fy fan! Medan andra sitter och njuter när Charlie Sheen äter av Valeria Golinos mage i Hot Shots sitter jag själv och äcklas.

Jag vet inte om detta är djävulens dåd eller om det bara är jag som har en mental spärr, men bara så ni vet. Försöker ni peta mig på något av dessa ställen kan jag inte längre garantera er säkerhet. Risken är stor att ni hamnar på akuten med fingret i en ispåse.

Det är inget hot, det är ett löfte.

Personlig utveckling

Hade en intressant diskussion med några klasskompisar i morse. Vi diskuterade positiva och negativa effekter av grupparbete. I vår skola har vi ända sedan ettan haft minst ett grupparbete i varje ämne. Det innebär att det blivit ett tiotal arbeten under de här två åren. Fram till, ja i princip idag, har jag tyckt att det är jättebra att vi har mycket grupparbeten. Idag fick jag mig dock en tankeställare.

Visst är det viktigt att lära sig arbeta i grupp. Stora delar av ens arbetsliv kommer säkerligen präglas av grupparbete i någon form. Samtidigt har jag lyckats skriva alla mina arbeten med väldigt ambitiösa personer. Vi har nästan alltid fått högsta betyg även om vi lagt ner extremt mycket tid. Det har inte varit något effektivt arbetssätt men det har passat alla i gruppen.

När jag nu börjat tredje året har vår gamla klass splittrats. Vi som förut alltid arbetade tillsammans har valt olika inriktningar. Jag har valt marknadsföring, två har valt redovisning och en har bytt till Handelshögskolan i Göteborg. Därför har jag hamnat i nya grupper.

Några klasskompisar berättade att de hade problem i sin nya grupp. Problemet var att de hade helt olika nivå på sin skrivteknik. Det kan ha att göra med ambitionsnivån men det är inte säkert. Många "mindre bra" elever flyter säkert igenom högskolan utan att vara medvetna om att de aldrig skulle klara sig på egen hand. De klarar inte av att skriva ett bra arbete utan förlitar sig ständigt på att övriga gruppmedlemmar rättar till eventuella fel. Av ren illvilja läste jag en del av mina klasskompisars arbete. Den del som den andra halvan av gruppen skrivit. Det var mycket fel som överskrifter på olika språk men framförallt en massa "så" och "man". Det är ju förbjudna ord när man skriver arbete.

Det jag vill komma fram till är att det borde finnas kurser där varje elev skriver sitt eget arbete. Inte för att straffa de som är "mindre bra" utan för att eleverna själva ska inse att de har problem.

När jag ändå är inne på ämnet kan jag även ta upp de muntliga presentationernas vara eller icke vara. Varje arbete vi gjort har avslutats med en muntlig presentation. Inte inför hela klassen men inför ett tjugotal personer. I början var det nervöst men allt eftersom tiden gått har jag insett att det är ganska kul att stå framför folk och prata, så länge jag har något intressant att säga.

Eftersom vi haft mycket muntliga presentationer antog jag att även andra skolor hade det. När jag pratade men en vän som går på Chalmers i Göteborg fick jag helt andra besked. Han sa att han under sina två år inte haft någon muntlig presentation. Inte en enda! Trots att alla vet att den största rädslan många människor har är att stå upp och tala inför grupp görs det inget åt det.

I en amerikansk undersökning tillfrågades 3000 personer vad de var mest rädda för. Tror du att döden kom först, nej den kom först på sjunde plats. Som ohotad etta med hela 41 % kom rädslan att tala inför publik.

Han går förvisso en teknisk linje vilket kan försvåra en del. Men problemet kvarstår. När man kommer ut i arbetslivet bör man kunna stå inför grupp och tala. Det handlar inte bara om att våga utan om att göra det rätt. Att vara trygg i det man gör eftersom man gjort det många gånger förut.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

1000 besök!

Nästa mål: 10 000.

Ingenting att skriva om

Idag har jag ingenting att skriva om. Därför skriver jag det.
Frågan är dock om det är bättre att skriva att man inte har något att skriva om eller att helt enkelt skita i det. Fast då kanske mina kära läsare undrar varför jag inte skriver något. Nu vet ni i alla fall att jag inte skriver något eftersom jag inte har något att skriva om.

Dagens tabbe

Läste GP till frukost imorse. På en sida fanns det ett utdrag ur en chatt med Agnes som vann idol. Ganska tråkig läsning förutom en fråga. Frågan löd:

"Vilken av låtarna på ditt album gillar du själv bäst?"

På detta svarade Agens:

"Alltså, jag har inte hunnit lyssna på alla än riktigt. Jag får vänta några dagar till innan jag kan svara på den frågan. "

Som marknadsförare blev jag helt chockad. Det är en sak att hon fått några låtar, spelat in dem och därefter gett ut en skiva med låtar hon egentligen inte har någon närmare relation till. Men att öppet erkänna att hon inte ens lyssnat på sin egen skiva är ju katastrof.
Här måste någon PR-ansvarig ta ett ordentligt snack med Agnes, annars är hennes karriär död innan hon ens hunnit vakna ur sin vinnardvala.

Tänk själva om en journalist skulle fråga Madonna, Robbie Williams eller någon annan stor artist vilken som är deras favoritlåt på deras nya skiva och de skulle svara:

"Jag vet inte, jag har inte hunnit lyssna på alla än."

I say no more.

Dagens ros

Igår morse öppnade Siba ett nytt varuhus i Nordstan. För att fira detta sålde de ett urval produkter till extra låga priser.
En av dessa produkter var den digitala systemkamera, Canon EOS 350d, som jag länge haft ögonen på.
Eftersom jag mellan 05.00 och 20.00 var på road trip kunde jag inte vara där för att köpa kameran.

Jag hade inte haft den i min ägo om det inte vore för bröderna Franssons heroiska insats. De trotsade den Götebosska kylan, blåsten och regnet och satt tålmodigt och väntade från 02.00 till 09.00 på att affären skulle öppna.

Bara för att jag skulle få min kamera. Eller ja, nästan.

Tack killar, ni är mina hjältar.

Anger management

Att kunna hantera sin ilska är av oerhörd vikt för att inte bli en börda för sin omgivning och för att inte få magsår. Olika typer av ilska hanteras på olika sätt och det är alltid en tunn linje mellan att bara avreagera sig och att uppfattas som galen.

Det finns olika sätt att avreagera sig i olika situationer.

Blir jag irriterad när jag spelar fotboll får jag utlopp för min ilska genom att springa tills jag är helt slut eller genom att tackla eller dribbla bort den jag är irriterad på.

Kör jag bil tutar jag på vederbörande eller helljusar honom/henne.

Blir jag irriterad i vardagen skriker jag eller slår i en kudde några gånger, sen är allt bra.

Det finns dock en situation då jag aldrig lyckas bli av med min ilska, när jag cyklar. För vad gör man när man nästan blir påkörd av en bil. Man kan inte göra någonting egentligen. Att ringa med ringklockan är helt meningslöst. Alternativet är att hytta med näven eller göra "fuck you"-tecken. Men inte heller det är tillräckligt för att bli av med ilskan, det känns bara så jävla av. Något som naturligtvis beror på att bilföraren inte lägger märke till en. Det är ju grunden i själva "bli-av-med-ilskan"- processen.

Mitt förslag är att införa rejäla tutor även på cyklar.

Tänkt själv. Du är ute och cyklar, cykelbanan korsar bilvägen en bit fram, precis när du ska köra över vägen kommer det en bil och du får pressa sönder bromsarna för att inte bli påkörd. Du blir rasande, men istället för att plinga på din lilla ringklocka eller hytta med näven som en gammal gubbe trycker du på din nyinstallerade lastbilstutan och skrämmer slag på bilföraren.

Respekt.