Personlig utveckling

Hade en intressant diskussion med några klasskompisar i morse. Vi diskuterade positiva och negativa effekter av grupparbete. I vår skola har vi ända sedan ettan haft minst ett grupparbete i varje ämne. Det innebär att det blivit ett tiotal arbeten under de här två åren. Fram till, ja i princip idag, har jag tyckt att det är jättebra att vi har mycket grupparbeten. Idag fick jag mig dock en tankeställare.

Visst är det viktigt att lära sig arbeta i grupp. Stora delar av ens arbetsliv kommer säkerligen präglas av grupparbete i någon form. Samtidigt har jag lyckats skriva alla mina arbeten med väldigt ambitiösa personer. Vi har nästan alltid fått högsta betyg även om vi lagt ner extremt mycket tid. Det har inte varit något effektivt arbetssätt men det har passat alla i gruppen.

När jag nu börjat tredje året har vår gamla klass splittrats. Vi som förut alltid arbetade tillsammans har valt olika inriktningar. Jag har valt marknadsföring, två har valt redovisning och en har bytt till Handelshögskolan i Göteborg. Därför har jag hamnat i nya grupper.

Några klasskompisar berättade att de hade problem i sin nya grupp. Problemet var att de hade helt olika nivå på sin skrivteknik. Det kan ha att göra med ambitionsnivån men det är inte säkert. Många "mindre bra" elever flyter säkert igenom högskolan utan att vara medvetna om att de aldrig skulle klara sig på egen hand. De klarar inte av att skriva ett bra arbete utan förlitar sig ständigt på att övriga gruppmedlemmar rättar till eventuella fel. Av ren illvilja läste jag en del av mina klasskompisars arbete. Den del som den andra halvan av gruppen skrivit. Det var mycket fel som överskrifter på olika språk men framförallt en massa "så" och "man". Det är ju förbjudna ord när man skriver arbete.

Det jag vill komma fram till är att det borde finnas kurser där varje elev skriver sitt eget arbete. Inte för att straffa de som är "mindre bra" utan för att eleverna själva ska inse att de har problem.

När jag ändå är inne på ämnet kan jag även ta upp de muntliga presentationernas vara eller icke vara. Varje arbete vi gjort har avslutats med en muntlig presentation. Inte inför hela klassen men inför ett tjugotal personer. I början var det nervöst men allt eftersom tiden gått har jag insett att det är ganska kul att stå framför folk och prata, så länge jag har något intressant att säga.

Eftersom vi haft mycket muntliga presentationer antog jag att även andra skolor hade det. När jag pratade men en vän som går på Chalmers i Göteborg fick jag helt andra besked. Han sa att han under sina två år inte haft någon muntlig presentation. Inte en enda! Trots att alla vet att den största rädslan många människor har är att stå upp och tala inför grupp görs det inget åt det.

I en amerikansk undersökning tillfrågades 3000 personer vad de var mest rädda för. Tror du att döden kom först, nej den kom först på sjunde plats. Som ohotad etta med hela 41 % kom rädslan att tala inför publik.

Han går förvisso en teknisk linje vilket kan försvåra en del. Men problemet kvarstår. När man kommer ut i arbetslivet bör man kunna stå inför grupp och tala. Det handlar inte bara om att våga utan om att göra det rätt. Att vara trygg i det man gör eftersom man gjort det många gånger förut.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.