G- = G+

Jag blir så jävla trött. Det har hänt igen.

Eftersom min engelskakurs är slut hade jag ett kort samtal med min lärare för att få reda på mitt betyg. Jag var ganska säker på att jag skulle få ett VG, men icke. När jag kommer in i hans rum ser jag direkt en lapp på skrivbordet där det står G+. Det visar sig, som jag befarat, vara mitt betyg. Han förklarar varför han vill sätta detta djävulska betyg och frågar därefter om jag har några invändningar. Jag säger att jag hade hoppats på ett VG och motiverar det med att jag har bra uttal och ordförråd (vilket kursen kräver), något även han belyst. Han säger att han ska kolla igenom sina anteckningar en gång till.
Det visar sig att han på samtliga papper noterat mest positiva saker, med undantag för något grammatiskt fel. Jag säger att han kan sätta ett VG- om han inte tycker jag förtjänar ett VG. Han säger att han ska fundera på saken och jag tackar för mig.

Hur kommer det sig att lärare är så jävla dumma. Fattar de inte att ett G är ett G och ett VG är ett VG. Även om det är tio plus efter G:et eller tio minus efter VG:t. På betygspapperet står det ändå inga plus eller minus. Jag tror helt ärligt inte att lärarna förstår problematiken. Det tror att det finns plus och minus i betygssystemet, men det finns det inte. Må vara att den svenska betygsskalan med IG, G, VG och MVG är bristfällig, men de måste ändå anpassa sig till den. De kan inte hitta på egna betyg!

Jag minns en liknande situation från årskurs 8. Jag hade ett samtal med min dåvarande engelsklärare. Jag hade fått MVG på alla läxförhör och hon tyckte att jag var bland de bästa i klassen. Ändå fick jag bara VG i betyg (hon sa naturligtvis att det var ett mycket starkt VG, ett VG+). Hon motiverade det med att; om jag gjorde lika bra ifrån mig nästföljande termin skulle jag få MVG. Naturligtvis gick det sämre och slutbetyget blev som väntat VG. Men det hade känts grymt skönt att få ett MVG, även om hon skulle vara tvungen att sänka mig.

Det återstår att se vad mitt betyg i engelskan blir, men till alla som har samma problem: stå på er, låt ingen lärare intala er att ett G+ är bättre än ett G-, de är helt likvärdiga. Om de bryr sig om sin förbannade plus- och minustecken så mycket kan de lika gärna sätta VG-. De ska lära sig att följa betygsskalan, är någon bättre än G, ska den personen ha VG.

Jävla idioter!

Citatet

En tänkvärd mening uttryckt av Andreas från Rallarsving:

"...det är som när man dansar på klubb, då kan man inte tänka på tjejerna, det är därför man bara dansar eller bara raggar."

Klockrent!

Menade hon allvar?

På väg hem från krogen i lördags fick jag syn på en märklig skapelse. Jag satt och väntade på spårvagnen på Centralstationen när en kvinna gick förbi. Hon var i 35-40 års åldern och hade en, minst sagt, uppseendeväckande outfit. Jag börjar nerifrån.

På fötterna hade hon bruna, knähöga läderstövlar med en 10 centimeters klack. Sådana som tydligen är moderna nu (fast det gäller väl bara om resten av klädseln matchar). Vidare hade hon vita strumpbyxor och en kort blå, jeansaktig kjol. På överkroppen bar hon en vit top, jeansjacka och ett 10 centimeter brett, vitt skärp (som hon troligen virkat själv). På huvudet (jag kan inte säga säkert om det var en peruk eller inte) hade hon halvmeterlångt ljust hår alá Dolly Parton. Dessutom var hon allt för hårt sminkad och såg allmänt sleten ut.

Hon väckte en hel del uppståndelse när hon gick förbi. Tanken som säkert slog alla som såg henne var; vart hon hade varit. Det såg ut som om hon försökte se ut som en hipp tonåring.
Hon skulle inte lura en blind.

Jag hoppas, för hennes egen skull, att hon varit på nån form av maskerad. I annat fall var hon en sorglig själ som försvann ensam in i den svala oktobernatten.

Äldre människor = konservativa människor?

Har precis skrivit klart ett grupparbete med H och K. Inför fredagens tenta hade vi tänkt sitta tillsammans och gå igenom gamla tentor. Eftersom H jobbar som säljare är det svårt för honom att veta exakt när han kan vara i skolan.

I torsdags, efter att ha skrivit klart vårt arbete, skulle vi bestämma en tid för att träffas och plugga. K föreslog måndag och frågade mig och H om det passade.
Jag svarade att det inte var några problem för mig, jag skulle ändå vara i skolan hela dagen.
H däremot svarade att han inte visste exakt när han skulle vara tillbaka i stan men att vi kunde bestämma runt halv 4.
Tyvärr var detta inte exakt nog för K. Han ville veta mer exakt när H kunde vara tillbaka och frågade därför om det var säkert att H skulle vara tillbaka klockan halv 4. Eftersom H fortfarande inte visste svarade han att det kunde bli tidigare men även senare, han visste helt enkelt inte.
Jag bröt in och sa att jag och K skulle kunna träffas tidigare och arbeta fram till det att H kommer. K tyckte dock att vi borde gå igenom tentorna gemensamt och inte göra något utan allas närvaro. Det var så han brukade arbeta. Jag och H svarade att vi förstod att detta naturligtvis var den optimala arbetsmetoden men att det kanske inte gick att ordna den här gången.
K: s respons på detta blev att återigen fråga H om han inte kunde ange en exakt tid när han kunde komma. H kunde naturligtvis inte det utan hänvisade till tidigare svar. K påpekade då återigen att han tyckte att vi skulle arbeta gemensamt. Jag inflöt då att jag tyckte att man ska arbeta när man kan och inte vänta på dem andra till varje pris. K: s svar blev att för tredje gången påpeka vilket arbetssätt som var det optimala för hans del.

Och så fortsatte det. I 15-20 minuter satt H och K och diskuterade fram och tillbaka om hur de skulle lösa det hela. Eller egentligen var det K som inte kunde förstå att vi kanske måste arbeta enskilt med tentorna. Själv satt jag och försökte hålla mig för skratt åt denna komiskt löjliga situation.
Trots att K är 50 år, och borde kunna förstå problematiken i det hela, envisades han med att vilja bestämma en exakt tid så att vi alla skulle kunna arbeta gemensamt.

Till slut sa jag och H ifrån och påpekade att det är viktigare att göra tentorna än att göra dem gemensamt. Då svarade K att han inte kände sig bekväm med det arbetssättet och att han eventuellt inte skulle arbeta med oss.

Ett sådant problem har jag aldrig haft med en person i min egen ålder. Hur kommer det sig att K har så svårt att förstå. Är det åldersrelaterat eller är det bara han som till varje pris vill hålla fast vid sina vanor. För mig är det svårt att förstå att en människa kan ha så svårt att lyssna på andra människor och anpassa sig.
Som tur är slipper jag förhoppningsvis arbeta med K i framtiden.

Hur det slutar får vi se snart. Ska nämligen sätta mig i biblioteket och börja plugga strax. H kommer klockan 1, vi får se om K dyker upp.

Träning+bilkörning=problem

Ett fenomen jag ofta drabbas av när jag kört bil direkt efter ett träningspass är att jag får problem med baksidan av låret och vaden i höger ben. Det kan hålla i sig i flera dagar och känns som en ministräckning. Det gör inte ont men det är väldigt störande.

Jag har kommit fram till att det beror på följande. Efter ett träningspass stretchar jag som sig bör. För att ändå inte stelna till är det bra att röra lite på sig, går runt då och då eller nåt liknande. Ja, helt enkelt som man brukar när man är hemma. När jag däremot sätter mig i bilen och kör under ungefär en timme slappnar musklerna inte av på samma sätt. Högerbenet hamnar i ett obehagligt statiskt läge. Det är inte helt böjt men heller inte helt rakt. Det är inte spänt men heller inte helt avslappnat. När jag sedan stiger ur bilen infinner sig denna stelhet. Det hjälper inte att stretcha, det är för sent.
Man skulle kunna tro att det går att bota detta genom att springa en sväng nästföljande dag och därefter stretcha ut ordentligt. Men icke, inget hjälper.

Goda råd uppskattas.

Nu händer det

Jag vet inte vad det beror på men ungefär samma tid varje år händer det. Det är inget planerat, men liksom flyttfåglarna känner på sig att nu är det dags att flyga söderut, får jag den där känslan i kroppen.

Det händer oftast någon gång när sensommar övergår i höst, när bladen börjar gulna på träden, när man inte har fönstret öppet på natten längre eftersom det är för kallt, när huden blir torr när man har duschat, när händerna blir blåa om man inte har vantar på sig på kvällen, när det är dags att byta ut alla shorts och sommarskjortor mot tjocka tröjor och vinterjacka, när solen bara orkar stiga halvvägs mot vad den gör på sommaren, när tedrickandet ökar med flera hundra procent, när glass inte längre känns särskilt lockande, när man ställer upp grusskorna på vinden till förmån för inomhusskorna och när det är jobbigt att cykla till skolan på morgonen eftersom sadeln är iskall.

Då åker symaskinen fram igen.

Den magiska chippen

Zlatan är kung, så enkelt är det. Hans närvaro i landslaget lyfter laget flera divisioner. Det märks att alla i laget vet att; snart smäller det. Det är inte bara vi fans som har den känslan. Den märks även på spelarna.

Mot Kroatien hade den svenska anfallsduon Larsson - Jonson extrema problem med att suga åt sig bollen på offensiv planhalva. Gång på gång blev de av med den till aggressiva kroatiska backar. Det märktes tydligt att de inte hade styrkan att hålla ifrån sig sin back. Det skapade oro i laget. Ljungberg och "Chippen" vågade inte ta sina löpningar eftersom Larsson och Jonson aldrig fick kontroll på bollen. Och utan rörelse, som alla vet, går det inte att spela fotboll.

Igår var det andra bullar. Zlatan kan hålla ifrån vilken försvare som helst. Inte ens Nesta och Stam är starka nog. Det vet alla, även spelarna. Det ger en extra trygghet. De vet att de kan slå upp bollen på Zlatan som tar väl hand om den. Yttermittfältarna kommer med upp i banan och skapar oro i motståndarnas försvar, ytterbackarna kan komma på överlapp och allt fungerar mycket bättre.
Det fungerade förvisso bara stundtals igår men det märktes en tydlig skillnad mot Kroatienmatchen. Förvisso är Kroatien ett mycket bättre lag än Island men mönstret är tydligt. När Zlatan är på plan kommer Sverige till fler avslut.

Både Zlatans och Källströms mål var frukten av idiotiska Isländska rensningar mitt ut i plan. Zlatans chipp till "Henke" däremot, var ett nummer av den högre skolan. Något som kanske den inbitne fotbollsälskaren inte märkte var att Zlatan tittade åt höger, på "Chippen", medan han slog bollen åt vänster, till "Henke". Bara chippen i sig är ett världsnummer, att dessutom titta åt andra hållet när man sparkar till bollen är helt fantastiskt. Helt klart i klass med J-O Waldners konststycke från OS i fjol. Ni vet det där slaget när han tittar bort från bordet samtidigt som han smashar in bollen bakom ryggen. Eftersom jag inte spelar bordtennis själv kan jag inte bedöma vilken som är svårast. Misstänker dock att båda prestationerna är likvärdiga.

Och till alla er som inte är inbitna fotbollsfanatiker. Ni kanske tycker att det är lite väl mycket snack om Zlatan hela tiden, såå bra kan han ju ändå inte vara? Ni har fel.

Zlatan är kung.

Svengelska

Anledningen till att jag berör detta ämne är att jag går en kurs i skolan som heter Engelska för affärssammanhang. Kursen är helt muntlig och medan vi elever sitter och pladdrar, skriver vår lärare ner alla språkliga misstag vi gör.

Nedan följer en lista över några fel som vi har gjort.

I'm going to cut my hair
är det inte bättre att låta en frisör göra det

She will soon be warm in her clothes
inga kommentarer

His age is nice
vadå "nice"

In his last job he was chief
för vilken indianstam då

My secretary will follow you to the reception
måste hon verkligen följa efter mig


Det var allt för den här gången

Medicinmannen vs. Kommissionen

Ett ämne på allas läppar verkar vara Medicinmannen och Kommissionens vara eller icke vara. Personligen följer jag Kommissionen medan jag endast sett det första avsnittet av Medicinmannen, har dock inga som helst planer på att se de resterande.

Det klagas från olika håll på avsaknaden av spänning i Kommissionen. Jag vet inte om det är så att folk byggt upp en bild av Kommissionen som en actionfylld pang-pang serie, men jag tycker absolut inte att man kan klaga på att serien är tråkig och seg. Visst, det är inte mycket till action av det klassiska Schwarzeneggerslaget men det är väl heller inte meningen. Istället är det ett lite mer finslipat politiskt rävspel som gäller. Väldigt underhållande om du frågar mig.
Har själv ingen som helst insikt i den svenska politiken men jag tror att Kommissionen beskriver den relativt väl. Dessutom har Anders Lenhoff med fingertoppskänsla lyckats hitta en skön blandning duktiga skådespelare, med Chatarina Larsson i spetsen. Tycker att hon på ett lysande sätt gestaltar den något avdankade men ack så rutinerade Grete Ancker.

Sluta klaga på Kommissionen, det är ingen som tvingar dig att titta!

Nu över till Medicinmannen. Det första som slog mig när jag halvintresserat tittade på det första avsnittet var hur skrämmande likt det hela var Herr Sundvalls tidigare verk. I synnerhet filmen Sista kontraktet, som handlar om Palmemordet, men även alla storartade Beckfilmer. Tillfällighet att Mikael Persbrandt har huvudrollen? Knappast. Missförstå mig inte nu. Jag har aldrig varit på Dramaten och jag gillar Mikael Persbrandt skarpt i rollen som Gunvald Larsson i Beckfilmerna men rollen som Martin Holst kräver väl inte jättemycket av den gode Persbrandt.

En sak som sänker Medicinmannen:

Hur kan Jonas (sonen) fortsätta spela på sin dator trots att kidnapparna slagit ut strömmen i hela huset?

föga troligt att kidnapparna går till proppskåpet, checkar av vart propparna till lyset är på den där söta lilla tavlan, och sedan skruvar ur endast dessa...

Visst, jag kanske är petig men det är sådana saker som sänker en serie i mina ögon.
Okej okej. Ni är säkert många där ute som kan påpeka en massa orimligheter även i Kommissionen, men den vinner ändå tacka vare att den är mycket mer genomtänkt, genomarbetad och framför allt välfinansierad.

TV4 - SVT
0 - 1

En i gänget

Efter allt tjat om bloggar i diverse medier ska även jag kasta mig handfallen in i denna nya spännande värld, full av IT-nördar och wannabekrönikörer. Vi får väl se om jag har något att tillföra denna märkliga skara, för visst gömmer det sig en liten wannabekrönikör i var och en av oss.