Menade hon allvar?
På väg hem från krogen i lördags fick jag syn på en märklig skapelse. Jag satt och väntade på spårvagnen på Centralstationen när en kvinna gick förbi. Hon var i 35-40 års åldern och hade en, minst sagt, uppseendeväckande outfit. Jag börjar nerifrån.
På fötterna hade hon bruna, knähöga läderstövlar med en 10 centimeters klack. Sådana som tydligen är moderna nu (fast det gäller väl bara om resten av klädseln matchar). Vidare hade hon vita strumpbyxor och en kort blå, jeansaktig kjol. På överkroppen bar hon en vit top, jeansjacka och ett 10 centimeter brett, vitt skärp (som hon troligen virkat själv). På huvudet (jag kan inte säga säkert om det var en peruk eller inte) hade hon halvmeterlångt ljust hår alá Dolly Parton. Dessutom var hon allt för hårt sminkad och såg allmänt sleten ut.
Hon väckte en hel del uppståndelse när hon gick förbi. Tanken som säkert slog alla som såg henne var; vart hon hade varit. Det såg ut som om hon försökte se ut som en hipp tonåring.
Hon skulle inte lura en blind.
Jag hoppas, för hennes egen skull, att hon varit på nån form av maskerad. I annat fall var hon en sorglig själ som försvann ensam in i den svala oktobernatten.
På fötterna hade hon bruna, knähöga läderstövlar med en 10 centimeters klack. Sådana som tydligen är moderna nu (fast det gäller väl bara om resten av klädseln matchar). Vidare hade hon vita strumpbyxor och en kort blå, jeansaktig kjol. På överkroppen bar hon en vit top, jeansjacka och ett 10 centimeter brett, vitt skärp (som hon troligen virkat själv). På huvudet (jag kan inte säga säkert om det var en peruk eller inte) hade hon halvmeterlångt ljust hår alá Dolly Parton. Dessutom var hon allt för hårt sminkad och såg allmänt sleten ut.
Hon väckte en hel del uppståndelse när hon gick förbi. Tanken som säkert slog alla som såg henne var; vart hon hade varit. Det såg ut som om hon försökte se ut som en hipp tonåring.
Hon skulle inte lura en blind.
Jag hoppas, för hennes egen skull, att hon varit på nån form av maskerad. I annat fall var hon en sorglig själ som försvann ensam in i den svala oktobernatten.
posted by Mjukispolacken at 12:11
3 Comments:
va hon verkligen en sorglig själ?,ja menar,va hade du på dig?va tyckte hon om dig?
människan har en sjuk uppfattning om vad som är "normalt"....tänk om världen var annorlunda, och det var du som gick där,med dina kläder...va hade hon tyckt om dig?
du säger att hon var 35-40 år,som såg ut som om hon ville va en tonåring....tänk om han inte visste bättre...tänk om hon ville leva kvar i 80-talet,hon kanske inte vill acceptera framtiden...hon kanske aldrig fick chansen att vara ung,och nu vill hon ta igen det...
det kanske inte är hon som är den sorgliga...
det kanske är vi andra som är det....
Mycket poetiskt rappakalja.
"tänk om världen var annorlunda", det är den inte, man kan inte fundera på hur det kunde varit. Om hon inte ville acceptera framtiden var hon väl en ganska sorglig själ, inte sant?
"lev i nuet", det är min filosofi.
Det är möjligt att hon tyckte att jag (och alla andra människor) var den sorgliga men eftersom det är hon som skiljer sig från mängden är det väl knappast hon som definierar vad som är normalt...
/K
ok...i get your point...."lev i nuet"....men utan histtoria,finns ingen framtid...
/?
Skicka en kommentar
<< Home