Äldre människor = konservativa människor?

Har precis skrivit klart ett grupparbete med H och K. Inför fredagens tenta hade vi tänkt sitta tillsammans och gå igenom gamla tentor. Eftersom H jobbar som säljare är det svårt för honom att veta exakt när han kan vara i skolan.

I torsdags, efter att ha skrivit klart vårt arbete, skulle vi bestämma en tid för att träffas och plugga. K föreslog måndag och frågade mig och H om det passade.
Jag svarade att det inte var några problem för mig, jag skulle ändå vara i skolan hela dagen.
H däremot svarade att han inte visste exakt när han skulle vara tillbaka i stan men att vi kunde bestämma runt halv 4.
Tyvärr var detta inte exakt nog för K. Han ville veta mer exakt när H kunde vara tillbaka och frågade därför om det var säkert att H skulle vara tillbaka klockan halv 4. Eftersom H fortfarande inte visste svarade han att det kunde bli tidigare men även senare, han visste helt enkelt inte.
Jag bröt in och sa att jag och K skulle kunna träffas tidigare och arbeta fram till det att H kommer. K tyckte dock att vi borde gå igenom tentorna gemensamt och inte göra något utan allas närvaro. Det var så han brukade arbeta. Jag och H svarade att vi förstod att detta naturligtvis var den optimala arbetsmetoden men att det kanske inte gick att ordna den här gången.
K: s respons på detta blev att återigen fråga H om han inte kunde ange en exakt tid när han kunde komma. H kunde naturligtvis inte det utan hänvisade till tidigare svar. K påpekade då återigen att han tyckte att vi skulle arbeta gemensamt. Jag inflöt då att jag tyckte att man ska arbeta när man kan och inte vänta på dem andra till varje pris. K: s svar blev att för tredje gången påpeka vilket arbetssätt som var det optimala för hans del.

Och så fortsatte det. I 15-20 minuter satt H och K och diskuterade fram och tillbaka om hur de skulle lösa det hela. Eller egentligen var det K som inte kunde förstå att vi kanske måste arbeta enskilt med tentorna. Själv satt jag och försökte hålla mig för skratt åt denna komiskt löjliga situation.
Trots att K är 50 år, och borde kunna förstå problematiken i det hela, envisades han med att vilja bestämma en exakt tid så att vi alla skulle kunna arbeta gemensamt.

Till slut sa jag och H ifrån och påpekade att det är viktigare att göra tentorna än att göra dem gemensamt. Då svarade K att han inte kände sig bekväm med det arbetssättet och att han eventuellt inte skulle arbeta med oss.

Ett sådant problem har jag aldrig haft med en person i min egen ålder. Hur kommer det sig att K har så svårt att förstå. Är det åldersrelaterat eller är det bara han som till varje pris vill hålla fast vid sina vanor. För mig är det svårt att förstå att en människa kan ha så svårt att lyssna på andra människor och anpassa sig.
Som tur är slipper jag förhoppningsvis arbeta med K i framtiden.

Hur det slutar får vi se snart. Ska nämligen sätta mig i biblioteket och börja plugga strax. H kommer klockan 1, vi får se om K dyker upp.