Nu händer det

Jag vet inte vad det beror på men ungefär samma tid varje år händer det. Det är inget planerat, men liksom flyttfåglarna känner på sig att nu är det dags att flyga söderut, får jag den där känslan i kroppen.

Det händer oftast någon gång när sensommar övergår i höst, när bladen börjar gulna på träden, när man inte har fönstret öppet på natten längre eftersom det är för kallt, när huden blir torr när man har duschat, när händerna blir blåa om man inte har vantar på sig på kvällen, när det är dags att byta ut alla shorts och sommarskjortor mot tjocka tröjor och vinterjacka, när solen bara orkar stiga halvvägs mot vad den gör på sommaren, när tedrickandet ökar med flera hundra procent, när glass inte längre känns särskilt lockande, när man ställer upp grusskorna på vinden till förmån för inomhusskorna och när det är jobbigt att cykla till skolan på morgonen eftersom sadeln är iskall.

Då åker symaskinen fram igen.