Sköt om er
Over and out
Nyopererad med ett nytt korsand i vänster knä, sjukskriven och förslappad, tränar konstant och längtar innerligt efter två saker; det perfekta puderåket med solen skinandes i ansiktet och den där känslan av total lycka i hela kroppen, samt efter att få snöra på mig fotbollsskorna och ägna mig åt det jag älskar allra mest här i livet. Bara 8 månader kvar....suck!
Portugal - Frankrike
En match som började mycket bra men som dog i samma stund som Zidane gjorde 1-0 på straff. Straffen var rätt dömd men om ni inte delar min åsikt kan ni gå in på svt och titta. Där ser man tydligt att Carvalhos fot stör Henry när han ska sätta ner sin. Det är ingen solklar straff men ändock straff. Efter målet backade Frankrike hem och hade inget behov av att anfalla så länge Portugal var så uddlösa som de var. Det var nästan pinsamt dåligt spel från portugiserna som började anfalla med hela laget först när det var två övertidsminuter kvar. Hur de kunde vänta så länge är för mig ofattbart. Det verkade som om de hade gett upp trots att det var 20 minuter kvar av matchen. Därför tycker jag att det var rättvist att Frankrike vann. Om de vill vinna guld krävs de dock mycket bättre anfallsspel mot Italien som imponerat både defensivt och offensivt.
På lördag är det bronsmatch och den tror jag att Tyskland vinner tack vare det stöd de får från publiken. Finalen däremot vågar jag inte tippa, dels för att båda lagen är bra men lika mycket för att jag inte vet vilka jag hejar på. Hade ni frågat mig före VM hade jag sagt Frankrike men Italien har spelat mycket bra vilket tilltalar mitt fotbollshjärta mer än Frankrikes spel. Ska jag ändå gissa så tippar jag 2-1 till Italien. Toni gör 1-0 i första, Ribery 1-1 i andra och mot slutet forcerar Gattuso in avgörande 2-1, vad tror ni om det?
Tyskland - Italien
Ja vad säger man, det känns så underbart att Italien gick vidare till final. Efter att mina favoriter Argentina och de alltid finaltippade Brasilien åkte ut, var det nästan bara Italien kvar av de lag som visat prov på underbar fotboll. De visade det i första halvlek mot Ghana och mot Ukraina. Igår blev det inte lika mycket av den varan men stundtals blixtrade de till med sitt fina passningsspel på mittfältet mellan Gattuso, Perrotta, Pirlo och Totti. Nu var det tyska försvaret såpass samlat att det aldrig blev riktigt farligt men det var härligt att se. Lika härligt var det att se VM:s ljusast lysande stjärna så här långt. Med pondus och klass höll han rent i det italienska straffområdet och var kusligt välplacerad i varje situation. Jag pratar givetvis om Fabio Cannavaro som tagit plats som VM:s kung så här långt. När de mittfältare och anfallsspelare som före VM tippades bli VM-kungar inte presterar som väntat, står Cannavaro i straffområdets rike och dirigerar sitt försvar som den kung han är. Jag unnar Italien ett VM-guld bara för att de har Cannavaro. Jag har tidigare hyllat Zidane, men som gammal försvare kan jag inte undgå att hylla en spelare som kanske kan få unga killar att faktiskt vilja bli försvarare och inte bara mittfältare och anfallare.
Förutom Cannavaros storspel blev det som väntat en maktkamp hela matchen igenom. Båda lagen spelade ganska tråkigt vilket berodde mer på att de tog ut varandra än på att de är dåliga. Schneider och Podolski hade var sitt läge att avgöra under ordinarie matchtid, liksom Gillardino och Zambrotta under förlängningen. Tillslut var det, underligt nog, den spelare som fixade (och med det menar jag inte att den var feldömd) Italiens straff mot Australien som avgjorde även den här matchen. Efter en underbar tittfint av Pirlo satte Grosso bollen stensäkert i bortre gaveln, helt otagbart för Lehman. En stund senare fick även Del Piero göra mål men då var matchen redan avgjord.
Forza Italia!
England - Portugal
Eftersom jag var på Robbiekonsert såg jag inte den här matchen live och eftersom jag fick höra att den inte var särskilt bra nöjde jag mig med att kika på Rooneys utvisning och straffläggningen. För jag spelade givetvis in matchen. Utvisningen tycker jag var helt otrolig. Rooney och portugisen hade en hård men regelrätt fight om bollen och så faller portugisen varpå Rooney råkar trampa honom mellan benen. Jag tycker inte ens att det borde ha genererat i ett gult kort och så får han rött! Domaren stod ju en meter från situationen så han har inget att skylla på. Enda förklaringen är att Rooney sagt något riktigt grovt, vilket inte är helt otänkbart, men det är sällen det genererar i ett rött kort direkt. Sedan när det gäller straffläggningen så är det väl bara att införa något program med mental träning för engelska fotbollskillar för så dåliga som engelsmännen är på att lägga straffar får man inte vara om man spelar i landslaget. Det e bara att åka hem och träna England.
Brasilien - Frankrike
En match som bjöd på två besvikelser och två positiva överraskningar. Det positiva var Frankrikes spel och i synnerhet Zenedine Zidanes medan besvikelserna var Brasiliens spel och då i synnerhet Ronaldinhos. Brasilien har bara glänst stundtals under detta VM och alla trodde att det berodde på att de gick på sparlåga. Nu vet vi att det inte var så utan att de helt enkelt inte kan få alla stjärnor att spela som ett lag. Spelare som i sina klubblag är världsbäst blir bara en i mängden i landslaget och istället för att slå sina kloka huvuden ihop och bjuda på något alldeles extra spelar alla för sig själva.
Carlos löpte mycket förra matchen men fick inga bollar så han slutade med det. Kaka hade några lägen att sätta fart som han brukar göra i Milan men istället tog han det lugnt. Ronaldinho hade, även om han stundtals var hårt uppvaktad, flera lägen att utmana men istället valde han att spela enkelt. Trots att han blivit utsedd till världens bäste två år i rad och dominerar i den spanska ligan har han kanske trots allt inte så bra psyke som man skulle kunna tro. När trycket blev för stort och kraven på att han skulle leda laget till guld ställdes slutade han med det han är bäst på, att lira, och började istället spela enkelt, som en i mängden. Om man ser till förväntningarna man hade på olika spelare i förhållande till hur de presterade så är Ronaldinho VM:s flopp, utan tvekan.
När det gäller förväntningarna på Zidane däremot så har han sakta men säkert spelat bättre och bättre för att i den här matchen spela som i fornstora dar´. Han jobbar som aldrig förr, är rapp i benen och blandar underbara finter med perfekta framspelningar. Det är en sann njutning att se på när Zidane gör fotboll till en konstform. Han började redan i den första minuten med ett underbart ryck följt av en överstegsfint, och redan då visste man att det skulle bli en sådan där speciell match. Frisparken till målet var givetvis perfekt även om Brasiliens backlinje såg väldigt oorganiserad ut. Fem man stod som förstenade medan Lucio, Juan och Silva följde med Frankrikes spelare. Ola i studion hade en vettig förklaring, nämligen att de antagligen hade kommit överens om att stanna och ställa de franska spelarna offside men att de tre brasilianska spelarna ändå följde med och upphävde offsiden. Det låter vettigt för jag kan inte tänka mig att Carlos och Cafu skulle skita i sina markeringar annars. Men hela situationen var ganska talande för Brasiliens spela som redan från början var aningen okoncentrerat.
Nu väntar Portugal i semin för Frankrikes del och det känns som att Frankrike fått upp ångan nu så jag tippar på fransk seger. Zidane avgör såklart.
Tyskland - Argentina
Ja vad säger man. Jag antar att det inte är många som hejar på Tyskland men lik förbannat vinner de sina matcher. Den här gången var det dock inte deras egen styrka utan snarare Argentinas svaghet som avgjorde matchen. Då syftar jag på Jose Pekerman som försökte med en italienare och bytte ut sina två vassaste anfallsspelare, Riquelme och Crespo. Till skillnad från de italienska coacherna har Pekerman inte lärt sig att en ett-nolledning är lite väl bräckligt. Taktiken höll inte och Tyskland gjorde 1-1. Då plötsligt vaknade Argentina till liv igen och började spela den fina anfallsfotboll som de visat prov på tidigare. Men utan Riquelme och Crespo gick det inte så bra utan det blev ett straffavgörande. Där var Lehman helt överlägsen och räddade Tyskland till semifinal. Jag läste i GP idag att de specialstuderat alla möjliga straffskyttar de senaste två åren och att han innan varje straff fick en lapp där det stod hur de brukar skjuta, smart.
Nu väntar Italien i semin. Ett Italien som, liksom Tyskland, visat prov på fint spel. Det luriga är att varken Tyskland eller Italien spelat bra mot bra lag. Italien har som bäst mött Ghana och Australien medan Tyskland mött Argentina, och när de väl började spela ut hade de stora problem. Det blir därför en svårtippad match som jag tror att Tyskland vinner, även om jag hoppas på italienarna.
Italien - Ukraina
Äntligen visade Italien prov på det underbara spel de hade i Ghanamatchen. Snabbt passningsspel, mycket rörelse och hög press. Förvisso var Ukraina inget av de bättre lag som Italien mött men de spelade ändå inspirerat genom hela matchen, trots att de ledde. En ganska ovanlig taktik för att vara ett italienskt landslag. Mest imponerad var jag ändå av Luca Toni som sög åt sig varenda boll och gjorde något vettigt med den. Han kan bli riktigt farlig mot Tysklands långsamma mittlås. Tyvärr har Italien också problem i försvaret. Materazzi är väl inte jättesäker direkt så det blir till att hoppas på att Nesta tillfrisknar, för även om Cannavaro varit mästerlig så här långt kan han få det svårt mot Klose och Podolski.
Ja då var det dags, efter många års väntan bestämde sig Robbie för att uppträda i Göteborg. Något som gjorde göteborgarna helt till sig av glädje. Två Ullevi såldes ut blixtsnabbt och det var bara att börja vänta.
Men så var den stora dagen här och vi begav oss till Ullevi klockan två. Före oss stod det en del folk men det var ingen risk att vi inte skulle komma i den inre fållan. Vi satt i solen och slappade tills någon längst fram reste på sig. De som stod bakom trodde antagligen att det var dags för insläpp så de reste sig också. Och så fortsatte det genom hela kön och tillslut stod vi där, hoptryckta och svettiga och ingen förstod varför alla andra var tvungna att resa på sig.
Efter ytterligare någon timmes väntan började de släppa in folk i den första fållan, därefter i den andra och slutligen fick vi komma in på stadion. Väl där stod det vakter överallt som skulle se till att inte folk sprang som galningar för att få bra platser. Så det var bara att promenera snällt och stilla. Vi kom lätt in i fållan och det var nu det riktiga mandomsprovet skulle börja. I stekande sol skulle vi sitta och vänta i tre timmar på förbandet. Vi hade givetvis hoppats på att de skulle visa Englandsmatchen på storbildsskärarna men icke. Inte ens Lasse Grankvist kunde de slå på så det var till att tränga sig runt någon stackars tjej som hade radio med sig.
Lagom när matchen var slut var det dags för förbandet, Basement Jacks. Maken till hyperaktivt scenframträdande har jag aldrig sett. Bandet bestod av ungefär 10 personer. Tre som spelade på blåsinstrument, två på trummor, en på keyboard, en på gitarr och fyra som sjöng. Sångarna bestod av tre bastanta afroamerikanska tjejer samt en mörk kille. Tjejerna klädda titt som tätt ut sig i de mest bisarra utstyrslar och de måste ha tagit något innan de började för de hoppade och studsade runt på scen som galna. Musiken då? Nä den var väl inget vidare men det var kul att se sådan energi på scen.
Efter förbandet var det dags för lite mer väntan och nu började det kännas lite lätt jobbigt i ryggslutet och i benen så det var till att krypa ner bland alla ben och sätta sig på knä. Där satt jag i ett tiotal minuter innan Robbie äntrade scenen med pompa och ståt. Han sa att han var ledsen för att England åkt ur VM och att vi skulle vara extra snälla mot honom, vilket vi givetvis var. Som tack körde han en bra show om än inte klockren. De bästa låtarna var med men det som låter grymt på cd lät inte alltid lika grymt live. Dessutom var det några långsammare låtar som drog ner tempot lite väl mycket. Jag kom till och med på mig själv med att stå och gäspa några gånger, bara det säger väl en del om tempot. Men avslutningen var i alla fall klockren med feel, let me entertain you och angels. Samtliga låtar tog fram det bästa ur publiken som nästan överröstade de på scen.
Efteråt ville jag säga att det var en femma men det var det inte. Dels var det lite segt emellanåt och dels så tror jag att jag växt ifrån Robbie lite. Visst är han en grym entertainer och han utstrålar ett grymt lugnt på scen men jag är mer nöjd efter en Lasse Winnerbäckkonsert än vad jag var igår. Om det hade varit för fem år sedan hade jag nog varit mer nöjd men nu blir det en fyra. Det var bra men stämningen var inte lika elektrisk som på Gyllene Tider ifjol.
Nöjda och uttorkade begav vi oss ut på stan och sänkte några kalla innan det var dags för hemfärd och sömn. En som helhet sett mycket bra dag som förgyllde sommaren lite extra.