VM dag 22

Tyskland - Italien
Ja vad säger man, det känns så underbart att Italien gick vidare till final. Efter att mina favoriter Argentina och de alltid finaltippade Brasilien åkte ut, var det nästan bara Italien kvar av de lag som visat prov på underbar fotboll. De visade det i första halvlek mot Ghana och mot Ukraina. Igår blev det inte lika mycket av den varan men stundtals blixtrade de till med sitt fina passningsspel på mittfältet mellan Gattuso, Perrotta, Pirlo och Totti. Nu var det tyska försvaret såpass samlat att det aldrig blev riktigt farligt men det var härligt att se. Lika härligt var det att se VM:s ljusast lysande stjärna så här långt. Med pondus och klass höll han rent i det italienska straffområdet och var kusligt välplacerad i varje situation. Jag pratar givetvis om Fabio Cannavaro som tagit plats som VM:s kung så här långt. När de mittfältare och anfallsspelare som före VM tippades bli VM-kungar inte presterar som väntat, står Cannavaro i straffområdets rike och dirigerar sitt försvar som den kung han är. Jag unnar Italien ett VM-guld bara för att de har Cannavaro. Jag har tidigare hyllat Zidane, men som gammal försvare kan jag inte undgå att hylla en spelare som kanske kan få unga killar att faktiskt vilja bli försvarare och inte bara mittfältare och anfallare.

Förutom Cannavaros storspel blev det som väntat en maktkamp hela matchen igenom. Båda lagen spelade ganska tråkigt vilket berodde mer på att de tog ut varandra än på att de är dåliga. Schneider och Podolski hade var sitt läge att avgöra under ordinarie matchtid, liksom Gillardino och Zambrotta under förlängningen. Tillslut var det, underligt nog, den spelare som fixade (och med det menar jag inte att den var feldömd) Italiens straff mot Australien som avgjorde även den här matchen. Efter en underbar tittfint av Pirlo satte Grosso bollen stensäkert i bortre gaveln, helt otagbart för Lehman. En stund senare fick även Del Piero göra mål men då var matchen redan avgjord.

Forza Italia!