Robbie Williams

Ja då var det dags, efter många års väntan bestämde sig Robbie för att uppträda i Göteborg. Något som gjorde göteborgarna helt till sig av glädje. Två Ullevi såldes ut blixtsnabbt och det var bara att börja vänta.

Men så var den stora dagen här och vi begav oss till Ullevi klockan två. Före oss stod det en del folk men det var ingen risk att vi inte skulle komma i den inre fållan. Vi satt i solen och slappade tills någon längst fram reste på sig. De som stod bakom trodde antagligen att det var dags för insläpp så de reste sig också. Och så fortsatte det genom hela kön och tillslut stod vi där, hoptryckta och svettiga och ingen förstod varför alla andra var tvungna att resa på sig.

Efter ytterligare någon timmes väntan började de släppa in folk i den första fållan, därefter i den andra och slutligen fick vi komma in på stadion. Väl där stod det vakter överallt som skulle se till att inte folk sprang som galningar för att få bra platser. Så det var bara att promenera snällt och stilla. Vi kom lätt in i fållan och det var nu det riktiga mandomsprovet skulle börja. I stekande sol skulle vi sitta och vänta i tre timmar på förbandet. Vi hade givetvis hoppats på att de skulle visa Englandsmatchen på storbildsskärarna men icke. Inte ens Lasse Grankvist kunde de slå på så det var till att tränga sig runt någon stackars tjej som hade radio med sig.

Lagom när matchen var slut var det dags för förbandet, Basement Jacks. Maken till hyperaktivt scenframträdande har jag aldrig sett. Bandet bestod av ungefär 10 personer. Tre som spelade på blåsinstrument, två på trummor, en på keyboard, en på gitarr och fyra som sjöng. Sångarna bestod av tre bastanta afroamerikanska tjejer samt en mörk kille. Tjejerna klädda titt som tätt ut sig i de mest bisarra utstyrslar och de måste ha tagit något innan de började för de hoppade och studsade runt på scen som galna. Musiken då? Nä den var väl inget vidare men det var kul att se sådan energi på scen.

Efter förbandet var det dags för lite mer väntan och nu började det kännas lite lätt jobbigt i ryggslutet och i benen så det var till att krypa ner bland alla ben och sätta sig på knä. Där satt jag i ett tiotal minuter innan Robbie äntrade scenen med pompa och ståt. Han sa att han var ledsen för att England åkt ur VM och att vi skulle vara extra snälla mot honom, vilket vi givetvis var. Som tack körde han en bra show om än inte klockren. De bästa låtarna var med men det som låter grymt på cd lät inte alltid lika grymt live. Dessutom var det några långsammare låtar som drog ner tempot lite väl mycket. Jag kom till och med på mig själv med att stå och gäspa några gånger, bara det säger väl en del om tempot. Men avslutningen var i alla fall klockren med feel, let me entertain you och angels. Samtliga låtar tog fram det bästa ur publiken som nästan överröstade de på scen.

Efteråt ville jag säga att det var en femma men det var det inte. Dels var det lite segt emellanåt och dels så tror jag att jag växt ifrån Robbie lite. Visst är han en grym entertainer och han utstrålar ett grymt lugnt på scen men jag är mer nöjd efter en Lasse Winnerbäckkonsert än vad jag var igår. Om det hade varit för fem år sedan hade jag nog varit mer nöjd men nu blir det en fyra. Det var bra men stämningen var inte lika elektrisk som på Gyllene Tider ifjol.

Nöjda och uttorkade begav vi oss ut på stan och sänkte några kalla innan det var dags för hemfärd och sömn. En som helhet sett mycket bra dag som förgyllde sommaren lite extra.