Kortjunkie

Minns ni när man var yngre, när man hade fyllt 15 och precis fått sitt första legg. När man kunde gå med i olika kundklubbar och få skinande plastkort hemskickade. Det var tider det. Jag minns att jag gick med i alla klubbar jag kunde, ju fler desto bättre. Mängden plastkort i plånboken blev en statussymbol som skiljde agnarna från vetet på rasterna i högstadiet. Det spelade egentligen ingen roll vad det var för kort, bara de var av plast.
Att ha busskortet i bakfickan fungerade inte längre utan nu var det en rejäl plånbok som gällde, i många fall löjligt stor. I alla fall för att sticka upp ur bakfickan på en snorig tonåring med vattenkammat hår, slitna jeans och finnar i hela ansiktet. De var nästan i klass med sådana där som rika bankmän har. En brun läderplånbok med plats för minst 20 kort. Skillnaden är väl den att de har Mastercard, Platinakort och medlemskort i diverse rikemansklubbar medan vi hade kort från JC, H&M, Bioklubben och BR.

Med tiden växte man ifrån det där och nu har jag alla de där korten samlade i en låda någonstans, som ett minne av fornstora dar´. Nu har jag en minimal plånbok där mottot "ju färre desto bättre" gäller. Den där kortjunkie-ådran har dock inte dött ut riktigt. Den ha vaknat till liv igen.

När vi skriver vår c-uppsats är vi ute och intervjuar en massa folk. Efter varje besök får vi, just det, ett visitkort. Jag vet att det är löjligt men den tillfredsställelsen jag en gång i tiden kände när jag fick hem ett kuvert med ett sprillans nytt plastkort, samma tillfredsställelse känner jag varje gång jag får ett visitkort. Jag samlar mina visitkort på ett speciellt ställe och intalar mig själv att ju fler desto bättre, trots att vem som helst skulle kunna få ett visitkort från de personer vi intervjuar.

Det är något magiskt med kort.

Citatet

- What nationality are you?
- American
- Then why are you holding your cigarette like some European Nazi in the movie?

- Hank Hill -

Säsongspremiär

I måndags var det kanonväder varför jag och M gav oss ut i Skatåsskogarna och körde säsongens första discgolfrunda. För er som inte vet vad discgolf (även kallat frisbeegolf av lekmän) är så liknar det golf väldigt mycket. Den stora skillnaden är att man kastar med en disc och ska träffa korgar i stället för hål. Discarna är ungefär 20 cm i diameter och lämpar sig inte särskilt bra för stranden då de är stenhårda. Dock inte hårdare än träd vilket bevisades då jag råkade kasta en disc stenhårt in i ett träd varpå den gick av på mitten. Banan går i skogen vilket gör att träd och annan vegetation motsvarar den traditionella golfens bunkrar och vattenhål. En runda tar ungefär 1,5 timme om man är 2-3 personer och är en skön kombination av skogspromenad och golf.

Eftersom det var årets första runda struntade vi i att notera antalet kast, och tur var väl det för det gick sådär halvbra. Det var dock väldigt skönt att komma ut och röra lite på sig efter all påskmat, även om vi gick i ett ganska behagligt tempo med mycket pauser i den sköna vårsolen. Kameran var givetvis med men dessvärre verkade de flesta djur ligga och vila. En ensam ekorre var det enda djur vi såg och de korten blev inte särskilt bra.

Eftersom jag kastade sönder en disc och min gamla favvodisc är väldigt sliten, efter tre år och ett hundratal trädkontakter, bestämde jag mig för att beställa en ny fin disc. Det återstår att se om den är så bra som den verkar men det är alltid gött med ny utrustning.

Kvällen avslutades med att jag och M körde något rallyspel på hans playstation. Vi körde en kort bana först till tio segrar. Efter en stenhård kamp in på småtimmarna vann M med 10-8, men nästa gång, då jävlar.

Frölunda suger

Det känns hårt att säga det men det är tyvärr sant. Efter det spel de presterade i dagens match mot Färjestad förtjänar de inte att vinna. Spelet fem mot fem är dåligt men spelet i boxplay är ju skrattretande. Medan Färjestadspelarna är aggressiva i sitt boxplay står Frölundaspelarna mest och tittar på medan Färjestad gör tre mål helt oattackerade.

Första målet borde fan Salo tagit, ingen skymde honom och skottet kom rakt framifrån. Det visade verkligen att Salo inte är den toppmålvakt som många verkar vilja få honom att framstå som. Mål nummer två och tre klandrar jag inte honom för. Men man undrar ju vad i helvete de syssla med när de lät Jesper Mattsson stå och måtta i 10 sekunder innan han sköt in 1-3 målet i powerplay.

Jävla pojklagslir.

Högtidlig variation - nejdå

Och så var ännu en svenska högtid här. Nu ska det firas med hela tjocka släkten och god spännande mat, eller? Tyvärr inte, den svenska fantasin vad gäller variation på högtidsborden är lika dålig som George Bush språkkunskaper. Alltid sill, ägg, korv och köttbullar. Till påsk kanske vissa äter lite lamm men allt sköljs ändå ner med must. Samma must som vid jul bara att etiketten är utbytt. Och visst, det äts mer godis och pyntningen går i gult istället för i rött men annars är det ju skrämmande lika.

Till jul dukas det fram lite mer än till påsk, Jansons frestelse, lite glögg och skinka. Annars samma gamla mat. Samma sak till midsommar. Där byter man ut glöggen mot brännvin och lägger till lite färskpotatis och jordgubbar. Härligt variation.

Personligen har jag alltid gillat den svenska högtidsmaten men redan i nu känner jag att det börjar infinna sig en viss mättnad. Undra hur det ska gå de kommande 50 åren.

Den stora frågan måste ändå vara hur det kommer sig att det alltid är nästan samma saker som äts, något geni där ute som kan svara på det kanske?

Dagens långsammaste

Det här inlägget är inte menat som kritik mot pensionärer. Jag har inget emot pensionärer och tycker att de behandlas som en börda i det svenska samhället. Se till exempel på Spanien, där jag var i somras, där behandlas pensionärer minst lika bra som alla andra. När folk går ut på kvällarna för att äta en bit mat och ha trevligt kommer även pensionärerna fram. Uppklädda till tänderna och sprudlande glada.

Det jag ska skriva om är hur långsamma de är när de handlar. Jag får förvisso skylla mig själv när jag går och handlar mitt på dagen. Alla vet att det är då pensionärerna kommer fram ur sina gömmor och invaderar stormarknaderna, men jag tänkte att såå farligt kan det väl inte vara. Men där bet jag mig allt i läppen, för långsamt var bara förnamnet.

Det stod tre pensionärer framför mig i kön. Ett par och en ensam man. Paret stod först och hade en vagn med massa varor. De staplade varorna, som sig bör, med streckkoderna mot sig, för att underlätta för kassörskan. Vad jag dock inte förstår är varför de var tvungna att lägga allt på längden, så att säga. Om man har exempelvis en brödlimpa som är 10x30 cm så lägger man den ju så att den tar 10 cm på bandet, inte 30. Eftersom de la upp alla varor på det viset fick det givetvis inte plats lika många vilket ledde till att när kassörskan började ta varor från rullbandet tog de slut innan de han lägga upp nya. Processen tog 10 minuter.

Efter paret var det mannens tur. Han ville inte betala med sitt ICA-kort utan bara få bonus på det han köpte. Det var dock något fel i maskineriet vilket gjorde att läsaren inte ville registrera hans bonus. Hade det varit jag hade jag sagt "skit samma", han handlade ju bara för 93 kronor. Hur mycket bonus kan han få för det? Men han ville gärna ha sin bonus så det tog 5 minuter extra.

Som tur är har jag sällan bråttom när jag handlar, jag vet att det kommer gå långsamt och tar därför allt med ro. Men jag förundras ändå över hur långsamma vissa är. Jag vill inte vara en sån som gnäller på gamla människor för jag kommer säkert vara precis lika dan när jag blir gammal men man borde göra något åt saken. Kan man ha "långsamma kassor" eller är det diskriminerande? Jag vet inte men det borde gå att lösa på något sätt.

Störande

Invandrarkids i de tidiga tonåren som sitter längst bak i bussen, vart annars, och skriker till varandra som om de vore halvdöva gamlingar på ett ålderdomshem med hörapparater vars batterier tagit slut. Deras vokabulär är minst sagt underutvecklade varför de använder ord som k****a, f***a, h**a och k*k flera gånger i samma mening.

Behöver jag säga mer?

Mänsklig omtanke

Idag har jag upplevt två situationer efter vilka jag börjat tvivla på människans godhet och allt mer börjat köpa tesen att människor i grunden är egoister.

Det började på bussresan hem från Borås i eftermiddags. Jag satt längst in vid fönstret och bredvid mig satt en man. Framför honom satt det en kvinna som hade fällt ner sitt ryggstöd så att det nästan slog i mannens knän. Eftersom det var en ganska gammal buss var det lite glapp i ryggstödet vilket gjorde att det slog i mannens knän varje gång bussen guppade till. Två gånger vände sig kvinnan om och bad om ursäkt och sa att hon tyvärr inte kunde göra något åt saken.

Jag blev lätt irriterad och tänkte att hon visst skulle kunna lösa problemet genom att helt enkelt fälla upp sitt ryggstöd några centimeter. Men nej, varför skulle hon göra det? Varför skulle hon offra sin bekvämlighet och hjälpa mannen när hon kunde ligga där och sova. Omtänksamt.

Nästa incident inträffade när jag satt på nästa buss. Busschauffören hade startat motorn och skulle strax åka iväg. Då kom en liten flicka springande och bankade på dörren. Busschauffören öppnade dörren men flickan gick inte in. Istället hörde alla i bussen att hon ropade på sin mamma att skynda sig. Busschauffören hade dock lock i öronen för han hörde inte det utan stänge dörren framför näsan på en förvånad flicka, och körde iväg. Två sekunder senare kom mamman fram dit bussens dörr ett ögonblick tidigare varit.

Jag undrar hur han resonerade. Det hade tagit honom några sekunder extra att vänta på flickan och mamman och det är ju i slutändan de han är anställd att tillfredsställa.

Gudarna måste vara onda

Vad fan är det som händer med vädret?

Den senaste veckan har ju snön nästan smält bort och det har blivit några grader varmare. Här i Borås har de till och med börjat borsta bort allt grus, något som annars förknippas starkt med vinter. Igår tog jag in cykeln för vårbesiktning i tron att vädret äntligen skulle slå om. Men tänk så fel man kan ha. Under dagen har det varit riktigt fint vårväder men för fem minuter sedan började det plötsligt att snöa, snöa!

Och jag som hoppade över att täcka sadeln med en plastpåse, fan också.