Karma

Jag tror på karma, stenhårt. Ända sedan jag började kolla på My name is Earl har hela min livssyn förändrats. Jag har förvisso alltid hävdat att tur är något man förtjänar, något mina med- och motspelare i fotboll har hört mig säga många gånger. Jag har dock aldrig tillämpat det i vardagslivet, förrän nu. Karma styr allt och därför gäller det att förtjäna sin tur. Genom att diska en gång extra riskerar jag inte att missa bussen, genom att hjälpa en mamma med hennes barnvagn gör jag bra ifrån mig på nästa fotbollsträning, genom att hjälpa en gammal dam med hennes tunga matkorg på Ica ligger nycklarna kvar på brunnskanten istället för att ramla ner, ni hajar drillen. Nu börjar ni fundera på om jag verkligen menar allvar, det gör jag. Givetvis är karma bara ett smidigt sätt att rättfärdiga sin tur och vifta bort sin otur. För visst jämnar det ut sig i slutändan. Men genom att bära ut soporna en extra gång vet jag att jag ligger plus på karmakontot och blir således inte särskilt förvånad när något bra händer. Händer det däremot något dåligt kan jag alltid skylla på att jag inte höll upp dörren för det där paret i sportaffären. Men nu var det faktiskt inte det som det här inlägget skulle handla om, det skulle handla om de där nycklarna på brunnskanten. Det var nämligen så här:

I fredags skulle jag, E, J och D hem efter en trevlig filmkväll hos D. När vi kom fram till bilen var det massa imma på rutorna så jag började torka bort den med handskarna. Rätt som det var tappade jag nycklarna på marken men tänkte att dom försvinner inte direkt, så jag fortsatte med mitt. Det var då D hojtade till och pekade på marken. Där låg nämligen bilnycklarna, halvt på väg ner i gatubrunnen. Det enda som hindrade dem från att ramla ner var billåsnyckeln som lagt sig på tvären. Vi stod en stund och förundrades innan jag med, kirurgisk precision, plockade upp nycklarna. Rutinerad som jag är, efter att ha tappat hemmanycklarna mellan brädorna på verandan där hemma allt för många gånger, visste jag att om man rycker till för hårt kan nycklarna fastna från undersidan och försvinna ner i djupet. På vägen hem satt antagligen E, J och D och funderade på hur jobbigt det hade varit att åka spårvagn hem. Själv satt jag och smålog och tänkte på den äldre damen men rullator vars matkorg jag hjälpt till att bära på Ica i onsdags.