Ett jävla tjöt

Alltså nu får det väl ändå räcka. Hur intressant är det egentligen att läsa spaltmeter om att Olof Mellberg och Fredrik Ljungberg haft en hätsk diskussion i omklädningsrummet. Det verkar som att de som gör det här till en jättenyhet aldrig varit i ett omklädningsrum fullt med besvikna vinnarskallar. Det krävs inte direkt en kärnfysiker för att lista ut att man är jävligt besviken. Speciellt om man känner att man borde ha vunnit matchen. Det leder till diskussioner som ibland kan bli lite aggressiva. Det behöver dock inte betyda att man tänker puckla på varandra. Tro mig, jag vet.

Dessutom verkar inte de svenska journalisterna förstå att bara för att man spelar i samma landslag betyder inte det att man är bästa kompisar. Så kanske det är på den låga nivå som alla värdelösa journalister spelat på men spelar man i svenska landslaget, eller vilket annat landslag som helst för den delen, finns det inget som säger att man är vänner. Man är där för att man är bäst i landet på att spela fotboll. Där slutar gemenskapen. Sedan är det givetvis så att vissa spelare kommer överens men man kan väl för f*n inte begära att alla ska göra det. Det känns så typiskt svenskt att vara så naiv att man på allvar tror att alla i landslaget är vänner.

Jag blir så trött på skiten så att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Alla b-journalister som tycker att det här är världens grej kanske borde tänka om ifall de är sportjournalister av rätt anledning. Om de rannsakar sig själva kanske de inser att en het ordväxling mellan två spelare efter en förlorad match inte är något att pynta förstasidorna med. Om de inte gör det tycker jag att de ska byta yrke. Och därmed basta.