Märkligt

Hur kommer det sig att man alltid vill ha det man inte kan få eller att man sällan vill göra saker när man kan göra dem utan när man inte kan göra dem.

Ta mitt fotande till exempel. När det är disigt, grått och allmänt trist känner jag hur det suger i pekfingret och jag vill inget hellre än att ta kameran, stativet och ge mig ut och fota. När det däremot är som idag, soligt, blått och vitt har jag ingen som helst lust att ränna runt och knäppa med kameran.

Det är som med så mycket annat här i världen, man vill göra eller ha det man inte kan få. Man vill vara vältränad men när man väl är det känns det tomt eftersom man då måste hitta ett nytt mål. Ofta är det resan som är mer spännande än målet i sig.

Jag är nog lite som J.D i Scrubs. Han vill ha det han inte kan få och när han väl får det vill han inte längre ha det. Jag är inte lika extrem men det ligger helt klart något i det. Det är därför jag försöker leva efter mantrat:

"Längta inte, ta vara på nuet"

Det man längtar efter kommer tids nog ändå, att spilla tiden fram till dess med att längta är helt onödigt, det är mycket bättre att göra något vettigt istället.