Rädsla
Det finns sinnesstämningar man strävar efter. Att känna sig glad, romantisk eller nyfiken förknippas oftast med något positivt. Därför är det stimulerande att titta på komedier, actionfilmer, romantiska filmer eller thrillers. Vad jag däremot inte förstår är vem som vill vara rädd? För mig är rädsla ett sinnestillstånd jag undviker i största möjliga mån. Att då frivilligt utsätta sig för just rädsla känns idiotiskt.
Vad jag vill komma fram till är hur man kan gilla skräckfilmer? Inte thrillers, som förvisso kan vara äckliga men var huvudsyfte är spänning, utan filmer som gör att man sitter och gömmer sig bakom en kudde och sedan inte vågar släcka ljuset när man ska sova. Visst kan det vara soft att dra på en BRA skräckis någon gång emellanåt (exempelvis The Ring) men i övrigt håller jag mig rysligt långt ifrån skräckfilmer, de saknar liksom poäng för mig.
Vem vill vara rädd?
posted by Mjukispolacken at 13:28
6 Comments:
Du har fått en uppgift av mig! Mer info på min blogg.
Jag har hört att skräckfilmer hjälper oss att hantera verklig skräck. Vi blir bättre förberedda att ta itu med skräckscenarion. Typ. Ungefär så.
Ska kolla det.
Vart har du hört det? Det verkar ju helt absurt. Det finns ju inte många skräckfilmer som är realistiska, oftast är de tvärtom helt sjukt orealistiska.
Den där teorin vill jag helt klart ha mer info om.
/K
Är inte skräckfilm lite som att äta mat som egentligen bara är för stark? Man vill vara tuff nog att klara av det?
Förstår inte heller hur man kan gilla skräckfilm. Skulle vara b-skräck då. Såg "Grodorna-rysarnas rysare",på en kalkonfilmsfestival i Uppsala i början av 90-talet. Det var en höjdare men annars har ag svårt för skräck.
Det blir nog inte mer vetenskapligt än så. Som så mycket annat är det något som man hört eller har för sig. Något som flimrat förbi i mediabruset. Men jag är säker på att jag inte drömt det eller hittat på det själv. informationen kom till mig genom något slags media i alla fall...
lisa - haha det var ännu en intressant teori. Jag är nog för mesig för båda delarna, är inte mycket för stark mat eftersom man inte känner smaken vilket gör att det känns helt meningslöst.
Samma sak med skräckfilmer, förutom vissa bra skräckisar som inte bara bygger på billiga splattertrick.
therese - b-skräck kan man ju kolla på fast då är man väl inte direkt ute efter skräcken. Ofta är de löjligt dåliga vilket gör att man snarare sitter och skrattar åt dem.
el mango - okej jag ska inte kräva dig på en djupare analys men du måste hålla med om att det låter ganska sjukt.
/K
Skicka en kommentar
<< Home