Frågetecken
Jag har börjat funderar på en sak. Hur många av er som läser det här har någon gång cyklat. Ni som har det kan väl hojta.
Jag antar att de flesta har det, ändå beter sig folk som om de aldrig sett en cyklist i hela sitt liv.
Jag brukar cykla till Högskolan. Cykelbanan är som brukligt även gångväg. Att de gående går på cykelbanan har jag inget emot, det brukar jag också göra. Vad som är chockerande är vad som händer när man plingar på folk.
För det första kan vi väl konstatera att ringklockor har ett ganska originellt ljud som är svårt att förknippa med exempelvis en biltuta. Man bör därför ganska lätt kunna lista ut vad det är som närmar sig bakom ryggen när man hör det där välbekanta plinget. Själv brukar jag flytta mig åt sidan, svårare än så är det inte. Ändå blir majoriteten av befolkningen som förlamad så fort de hör ringklockan. De brukar vända sig om och stirra oförstående i flera sekunder. Man ser verkligen hur hjärnan går på högvarv bakom deras tomma ögon innan polletten äntligen faller ner och de förstår att de ska flytta på sig. Obegripligt.
Så nu vet ni det. Om ni någon gång är ute och promenerar oskyldigt i den västkustska idyllen och hör en ringklocka, flytta på er snabbt som fan, annars är risken stor att ni får stifta bekantskap med den hårda sidan av Mjukispolacken.
Jag antar att de flesta har det, ändå beter sig folk som om de aldrig sett en cyklist i hela sitt liv.
Jag brukar cykla till Högskolan. Cykelbanan är som brukligt även gångväg. Att de gående går på cykelbanan har jag inget emot, det brukar jag också göra. Vad som är chockerande är vad som händer när man plingar på folk.
För det första kan vi väl konstatera att ringklockor har ett ganska originellt ljud som är svårt att förknippa med exempelvis en biltuta. Man bör därför ganska lätt kunna lista ut vad det är som närmar sig bakom ryggen när man hör det där välbekanta plinget. Själv brukar jag flytta mig åt sidan, svårare än så är det inte. Ändå blir majoriteten av befolkningen som förlamad så fort de hör ringklockan. De brukar vända sig om och stirra oförstående i flera sekunder. Man ser verkligen hur hjärnan går på högvarv bakom deras tomma ögon innan polletten äntligen faller ner och de förstår att de ska flytta på sig. Obegripligt.
Så nu vet ni det. Om ni någon gång är ute och promenerar oskyldigt i den västkustska idyllen och hör en ringklocka, flytta på er snabbt som fan, annars är risken stor att ni får stifta bekantskap med den hårda sidan av Mjukispolacken.
posted by Mjukispolacken at 18:57
6 Comments:
Vissa människor är tydligen som harar i strålkastarljus - de springer inte åt sidan, utan springer i ljusskenet.
Ja dessvärre, man undrar ju hur de tänker.
/K
åh, alla de som går på cykelbanan och blir arga när man plingar... ni har tur att ajg inte ehh hnner stanna och boxa er i magen! Att det ska vara så svårt att bete sig korrekt mot cyklister?
Men cyklister kan ju vara ett jäkla pack också ibland. När jag körde buss kunde jag bli skogstokig på puckon som cyklade på vägen i stället för på cykelbanan bredvid. Ibland kunde man inte köra om, utan fick lusköra efter cyklisten.
Håller helt med Mango. När jag kör bil (buss har jag aldrig kört) kan jag bli skogstokig på alla cyklister. För övrigt cyklar jag inte heller annat än i nödfall, jag föredrar att gå
el mango & therese - givetvis är inte cyklister några perfekta människor. På samma sätt som det finns puckon till gående och bilförare finns det givetvis puckon till cyklister också.
Förövrigt kan jag meddela att jag cyklade till skolan nyss, det gick väl sådär. Min gamla damcykel är inte direkt anpassad till 1 dm nysnö, men det går ändå mycket snabbare än att gå.
/K
Skicka en kommentar
<< Home