Pinsamma tystnader
Idag hände en grej som kan betecknas som ett typiskt vardagsproblem.
Innan jag går in på vad som hände måste jag först reda ut en del begrepp. Det handlar om olika typer av umgänge.
I mitt tycke finns det sex typer av relationer.
Notera att alla exempel handlar om möten på bussar, spårvagnar eller tåg, dvs. ställen där det inte går att komma undan, om man nu skulle vilja det.
- Brasjälv? (notera att orden "bra" och "själv" ofta uttalas som ett)
- Bra.
Det sitter i ryggraden att man ska svara "bra", allt annat skulle anses som en överträdelse av de oskrivna reglerna.
Vad var det då som hände mig på bussen idag?
Jo. Jag sitter och läser min bok när en klasskompis, L:s, flickvän kommer på bussen. Vi har träffats några gånger men endast i L:s närvaro. Vi har inget gemensamt varför diskussionen dör ut efter ca 15 minuter. Då har vi avhandlat jobb, fritid, jul- och nyårsfirande samt L själv.
Efter detta infinner sig en ordentlig "pinsam tystnad". Som tur är sitter vi inte bredvid varandra utan hon sitter på andra sidan gången. När båda märker att vi inte har något mer att prata om försöker vi så avslappnad det går (givetvis jättestelt) luta oss tillbaka i stolarna och se sådär oberörda och bekväma ut.
I dessa lägen kan jag inte med att fortsätta med det jag höll på med innan, i det här fallet läsa min bok, utan jag lät det gå 5 minuter innan jag återgick till läsandet.
Jag vet inte vad som är brukligt i dessa situationer men jag kände att 5 minuter var ganska lagom.
När vi skulle av var det inga problem utan vi sa hejdå och sedan var det bra.
Någon som känner igen sig?
Innan jag går in på vad som hände måste jag först reda ut en del begrepp. Det handlar om olika typer av umgänge.
I mitt tycke finns det sex typer av relationer.
Notera att alla exempel handlar om möten på bussar, spårvagnar eller tåg, dvs. ställen där det inte går att komma undan, om man nu skulle vilja det.
- Typ 1 - Personer man bara hejar på, ofta räcker det med en nickning eller ett snabbt "tja". Personer man ofta ser men som man aldrig snackar med.
- Typ 2 - Personer man hejar på och dessutom brukar fråga hur de mår. Oftast bryr man sig inte om hur personen egentligen mår utan man frågar mest för att vara artig. Ett vanligt replikskifte kan se ut på följande sätt:
- Brasjälv? (notera att orden "bra" och "själv" ofta uttalas som ett)
- Bra.
Det sitter i ryggraden att man ska svara "bra", allt annat skulle anses som en överträdelse av de oskrivna reglerna.
- Typ 3 - Personer man träffar sällan och som man egentligen inte har något gemensamt med. Ofta känner man dessa personer via någon gemensam vän. Man pratar när man möts men man går inte in på privata saker vilket leder till att det finns en överhängande risk för, i folkmun, så kallade "pinsamma tystnader". Dessa leder ofta till att man återgår till det man höll på med innan man träffades. Till exempel läsa sin bok.
- Typ 4 - Personer man träffar sällan men som man har något gemensamt med. Kan vara gamla klasskamrater eller liknande. Med dessa personer pratar man ofta om allt möjligt vilket gör att det är lätt att undvika de "pinsamma tystnaderna". De är dock mycket värre här än under samtal med Typ 3- personer eftersom man inte skiljs åt förrän någon ska av.
- Typ 5 - Mindre bra vänner. Personer man umgås med regelbundet men som man aldrig kommit tillräcklig nära för att kallas bästa vänner. Man inser relativ snabbt att man inte har något att prata om och sitter därefter i tystnad, dock ingen "pinsam tystnad". Kan exemplifieras med att det är en person man känner bra men inte skulle ringa om man hade tråkigt en fredagskväll. Man umgås sällan ensam med den här personen.
- Typ 6 - Goda vänner, familj, flickvän, pojkvän m.m. Personer man känner sig helt bekväm med och som man inte behöver prata med bara för sakens skull. Ingen risk för "pinsamma tystnader".
Vad var det då som hände mig på bussen idag?
Jo. Jag sitter och läser min bok när en klasskompis, L:s, flickvän kommer på bussen. Vi har träffats några gånger men endast i L:s närvaro. Vi har inget gemensamt varför diskussionen dör ut efter ca 15 minuter. Då har vi avhandlat jobb, fritid, jul- och nyårsfirande samt L själv.
Efter detta infinner sig en ordentlig "pinsam tystnad". Som tur är sitter vi inte bredvid varandra utan hon sitter på andra sidan gången. När båda märker att vi inte har något mer att prata om försöker vi så avslappnad det går (givetvis jättestelt) luta oss tillbaka i stolarna och se sådär oberörda och bekväma ut.
I dessa lägen kan jag inte med att fortsätta med det jag höll på med innan, i det här fallet läsa min bok, utan jag lät det gå 5 minuter innan jag återgick till läsandet.
Jag vet inte vad som är brukligt i dessa situationer men jag kände att 5 minuter var ganska lagom.
När vi skulle av var det inga problem utan vi sa hejdå och sedan var det bra.
Någon som känner igen sig?
posted by Mjukispolacken at 22:10
7 Comments:
jag känner igen mig. Jag hade en period då jag träffade några halvarbetskamrater varje morgon. Jag ville/orkade absolut inte prata med dem varje morgon, så jag tog snabbt upp min bok. Men det blev så konstigt, för de sinsemellan pratade med varandra. Som om jag var värsta surtjejen. Vilket jag var, halv sju på morgonen. Sedan började jag cykla, då slipper man i alla fall prata med folk.
Sånt där tror jag att alla känner igen sig i, mer eller mindre. Grejen är ju att för att någon ska kunna bli en "typ 6" så krävs ofta en process där de utvecklas till en "typ 6" från de andra typerna. En process som man inte alltid känner för att gå igenom, då blir det att man drar sig undan som "värsta surtjejen" som Lisa skriver. Har själv säkert verkat vara värsta sursnubben ibland, vilket egentligen berott på blyghet och rädsla för just "den pinsamma tystnaden" och stel konversation. Man får väl försöka acceptera att det inte alltid kan flyta på med konversationen med alla. Man behöver heller inte alltid försöka utveckla en "typ 6-relation" med alla man möter. Inte ställa så mycket krav på sig själv i sociala situationer. Men det är lättare sagt än gjort.
lisa - nä det blir ofta så, speciellt på morgonen orkar man sällan sitta och snacka skit. Det är synd men man blir nästan lite folkskygg och sitter redo att titta ner i marken ifall det kommer någon man inte orkar/vill prata med.
el mango - oftast är det så men inte alltid. På något sätt känns det som att det var mycket lättare att bli kompis med någon när man var liten. Kan inte minnas att jag någonsin upplevde pinsamma tysnader när jag var 5-10 år. Då var allt så enkelt.
Visst är det så att man inte behöver vara vän med alla. Det var det vi båda kände i det här fallet, båda fortsatte med sitt men ändå sa vi glatt hejdå sedan.
Men visst, det är ett lurigt spel.
/K
Måste säga att du verkligen prickat in de olika relationer som man har till människor omkring. Speciellt "Brasjälv"-frasen.
Tack ska du ha.
Hemma i reservatet går det ännu snabbare, dessutom gäller det att göra den berämde tre-punktshälsningen.
1. Vanligt handlag
2. Vrid på handen så att man hälsar runt tummarna så att säga
3. Halvkram och slag på ryggen
Väldigt manligt.
/K
Och sen går man tillbaks till vanligt hanslag.. låter handen glida tills det blir fingertoppar mot fingertoppar så att säga.. då nyper man tag, drar och en lite "klasch" framkallas..
Sedan kör man knytnäveshälsningen... uppifrån, nerifrån och framifrån.. :)
Ja just det, hur kunde jag glömma ;)
/K
Skicka en kommentar
<< Home