Valfrihet, knappast!

Diskuterade med en släkting om traditionen att titta på Kalle Anka på julafton. Han sa att han började tröttna på det och att han därför övervägde att inte göra det till en tradition för sin dotter. Han har ju trots allt valfrihet.

Det fick mig dock att tänka på en sak.

Han har inte alls valfrihet. Som vuxen kan man välja att sluta titta på Kalle Anka utan att det rör en i ryggen nämnvärt. Men det funkar dessvärre inte alls så för barn.
Antag att man inte låter sitt barn titta på Kalle Anka.

Jag skriver "inte låter" eftersom jag misstänker att barnet, när det nått en viss ålder, kommer insistera på att få titta på det eftersom "alla andra gör det".

Att då inte låta barnet titta på Kalle sätter barnet i en taskig situation. Alla vet att barn är ärliga men knappast snälla, finns det någon att reta, då retar man den personen. Ett barn som inte får titta på Kalle på julafton skulle garanterat bli ett hett mobboffer.

Det har alltså gått så långt att vi inte har någon valfrihet i frågan, plågas själv eller låt ditt barn ta smällen. Valet är ditt.