Depression

Utan förvarning eller någon bra anledning kommer den smygande. Som en antilop på savannen är man helt hjälplös när den kastar sig över en likt ett rytande lejon. Jag pratar givetvis om depressionen.
Vissa dagar är kassa. Redan när man kikar fram under täcket och öppnar ögonen känner man det på sig. Det spelar ingen roll vad som händer, hela dagen är redan förstörd.
Idag är en sådan dag. Redan när jag vaknade i morse, eller morse och morse, klockan 16, kände jag att detta skulle komma att bli en sådan dag man gärna glömmer så snabbt som möjligt. Det skumma är att det inte finns någon bra anledning till att jag känner mig deprimerad.

- Nyårsfirandet var det bästa på många år, med god mat, trevliga människor och en lagom blandning av alkohol och skön musik.

- Jag har en vecka kvar av mitt jullov och har ingenting jag behöver plugga på till skolstarten.

- Jag har tagit mod till mig och lättat mitt hjärta för en väldigt speciell person, vilket känns väldigt skönt.

Allt annat känns också bra, ändå mår jag kasst, jag undrar varför.

Men jag försöker se det positivt. Alltid när jag mår såhär eller upplever något annat jobbigt eller tråkigt tänker jag som så att; om allt vore jättebra hela tiden skulle man inte uppskatta det tillslut. Nu uppskattar man när allt går ens väg mycket mer eftersom man vet att det är precis tvärtom emellanåt.

Det är tur att man har Lasse.