K har gjort det igen

Jag har aldrig träffat en människa som kan konsten att gå mig på nerverna lika mycket som K. För er som följer bloggen har jag tidigare berättat om denne medelålders man med minst sagt underliga personlighetsdrag. För er som vill veta lite mer om honom hänvisar jag hit.

Idag skulle vi ha handledning av en rapport. Handledningarna brukar ta ungefär 30-45 min för övriga grupper, för oss brukar det ta minst en timme eftersom K är så sjukt sällskapssjuk att han pratar hål i huvudet på alla han möter. Idag var K extra sällskapssjuk vilket ledde till att han svamlade om allt mellan himmel och jord och lyckades på något magiskt sätt undvika att prata om vår rapport. Detta ledde till att vår handledning idag tog tre timmar. Fattar ni, tre timmar! Skulle jag varit där själv hade det tagit max 30 min.

Efter en timme började jag ilskna till men tänkte att han nog tröttnar snart, efter två timmar var jag fly förbannad och satt och suckade och gäspade för att visa mitt missnöje, utan lycka. Efter två och en halv timme gav jag upp och kände att jag lyckats spilla tre timmar av mitt liv på något så meningslöst att jag inte visste om jag skulle ge K en fet smäll eller krypa ihop i ett hörn och gråta.

Nu kanske ni tycker att jag är lite väl hård mot K, det hade jag också tyckt för några månader sedan. Jag har nämligen gått igenom tre faser i min relation till K.

• Fas 1 - Förundran. Innan jag lärde känna honom ordentligt var jag bara fascinerad över hur han hade hamnat på högskolan och hur han kunde vara så annorlunda.
• Fas 2 - Ömkan. När jag bättre förstod hur han har det och fick ett bättre grepp om hans personlighet tyckte jag bara synd om honom.
• Fas 3 - Irritation. Allt det som förr gjorde att jag tyckte synd om honom irriterar jag mig istället på. Jag har insett att han är en smart person som borde kunna tolka signaler och uppföra sig lite smidigare i vissa situationer.

I slutet av handledningen skulle vi bestämma dag för inlämning av kompletteringen. Vi bestämde måndag. Vår handledare skulle dock inte hämta ut kompletteringen ur sitt fack förrän på onsdag. Det hade K väldigt svårt för att förstå och spenderade fem minuter med att försäkra sig om att allt gick rätt till. Jag vet inte hur diskussionen slutade eftersom jag ilsknade till och gick därifrån. Ibland beter han sig fan som en bebis.

Jag är medveten om att det kanske är lite fel att hänga ut personer som inte kan försvara sig men när jag tänker på de tre timmarna börjar jag koka inombords. Någon måtta får det fan finnas.