Mitt tålamod börjar tryta
Jag är en väldigt lugn person, det vet alla som känner mig. Det är sällan jag blir arg eller irriterad, men K börjar gå mig på nerverna. Jag har väl delvis mig själv att skylla, ingen tvingar mig att jobba med honom men det finns gränser för hur jobbig en människa kan vara. Jag känner hur ångesten börjar sippra ut genom öronen på mig.
För att ni ska förstå min situation ska jag berätta lite om honom:
- Han är 50 år och pluggar civilekonomprogrammet (bara en sådan sak, tror han att han ska få jobb när han går ut eller vad har han egentligen för motiv?)
- Han har samma kläder på sig varje dag (jag tror att jag har sett honom i två olika par byxor, men alltid samma skjorta, i 2 års tid!)
- Han luktar svett (jag tror att han duschar på söndag eftersom han brukar lukta mer ju senare på veckan det blir)
- Han kan absolut inte tänka sig att skriva mer än rekommenderat på något skolarbete (han lever efter mottot: "hellre exakt än lite extra")
- Han vill veta exakt vad han ska göra (tar aldrig några egna initiativ)
- Han blir nästan manisk när något inte funkar som det är tänkt (vilket leder till att han börjar ställa massa dumma frågor istället för att avvakta)
- Han har ett stört behov av att rensa sin inbox och absolut inte spara något onödigt (vilket ständigt leder till att han råkar ta bort saker som han sedan behöver)
- Han har en uppfattning om Borås som den bästa av städer, allt som har med Borås att göra är helt fantastiskt
- Han pratar så tyst att man måste sitta en meter från honom för att höra vad han säger (och då känner man svettlukten ännu starkare)
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter med att rabbla upp alla störande saker han gör när han sitter vid datorn men jag har till viss del överseende med detta med tanke på hans ålder. Det finns stunder då jag tycker det är helt okej att jobba med honom men allt för ofta stör jag något sjukt på honom.
Ingen är perfekt och jag gör också en massa störande saker men enough is enough. Många tycker säkert att jag bara är en gnällspik som inte kan anpassa mig till andra människor och jag är grymt imponerad av dem som har det tålamod jag saknar, men jag tror att de flesta skulle hålla med mig om de spenderade lika mycket tid med honom som jag gör.
Det är tur att jag kan skriva av mig här på bloggen.
För att ni ska förstå min situation ska jag berätta lite om honom:
- Han är 50 år och pluggar civilekonomprogrammet (bara en sådan sak, tror han att han ska få jobb när han går ut eller vad har han egentligen för motiv?)
- Han har samma kläder på sig varje dag (jag tror att jag har sett honom i två olika par byxor, men alltid samma skjorta, i 2 års tid!)
- Han luktar svett (jag tror att han duschar på söndag eftersom han brukar lukta mer ju senare på veckan det blir)
- Han kan absolut inte tänka sig att skriva mer än rekommenderat på något skolarbete (han lever efter mottot: "hellre exakt än lite extra")
- Han vill veta exakt vad han ska göra (tar aldrig några egna initiativ)
- Han blir nästan manisk när något inte funkar som det är tänkt (vilket leder till att han börjar ställa massa dumma frågor istället för att avvakta)
- Han har ett stört behov av att rensa sin inbox och absolut inte spara något onödigt (vilket ständigt leder till att han råkar ta bort saker som han sedan behöver)
- Han har en uppfattning om Borås som den bästa av städer, allt som har med Borås att göra är helt fantastiskt
- Han pratar så tyst att man måste sitta en meter från honom för att höra vad han säger (och då känner man svettlukten ännu starkare)
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter med att rabbla upp alla störande saker han gör när han sitter vid datorn men jag har till viss del överseende med detta med tanke på hans ålder. Det finns stunder då jag tycker det är helt okej att jobba med honom men allt för ofta stör jag något sjukt på honom.
Ingen är perfekt och jag gör också en massa störande saker men enough is enough. Många tycker säkert att jag bara är en gnällspik som inte kan anpassa mig till andra människor och jag är grymt imponerad av dem som har det tålamod jag saknar, men jag tror att de flesta skulle hålla med mig om de spenderade lika mycket tid med honom som jag gör.
Det är tur att jag kan skriva av mig här på bloggen.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home