Nära ögat...

Jag var precis mycket nära en stor katastrof. K som jag tidigare berättat om, sitter bredvid mig här i datorsalen. Vi har gjort ett arbete ihop. Ja, jag vet, jag har sagt att jag inte skulle arbeta ihop med honom igen men nu blev det som det blev.
I alla fall frågade han vad jag gjorde eftersom jag satt och skrev väldigt mycket. Utan att tänka mig för sa jag att: "jag bloggar". På en millisekund ångrade jag mig djupt och var beredd att be min sista bön. Det kunde ha gått riktigt illa, men som tur är, är K inte särskilt insatt i alla moderniteter som bloggar och dylikt. Jag lyckades på ett mästerligt sätt reda ut situationen genom att säga att jag läste andras bloggar och skrev kommentarer på dessa sidor.
Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om han hade läst det jag skrivit om honom. Jag nämner förvisso aldrig hans namn men han hade garanterat känt igen situationen.

Ibland har man flyt.