Skitspel

Jag är ingen dålig förlorare. Fan det känns inte bra att skriva så. För är man ingen dålig förlorare har man heller ingen vinnarskalle, och jag ser mig själv som en sportfåne med ganska stor vinnarskalle. Så vi säger att jag är en lite dålig förlorare, eller nej förresten, jag är en dålig förlorare fast en typ 2.
Blev det krångligt nu? Okej jag ska reda ut saken.

Enligt mig finns det två typer av dåliga förlorare:

Typ 1- Skriker och gormar när de förlorar, tar gärna ut sin besvikelse på allt och alla som kommer i deras väg.

Typ 2- Sluter sig i sig själva efter en förlust för att bearbeta sin besvikelse. Säger sällan något men är minst lika arga som typ 1.

Jag är alltså en typ 2. Jag kan ta en förlust, oavsett om det gäller spel eller sport, ganska bra, men det finns undantag. Inte inom sportvärlden för där anser jag mig behärska de flesta sporter ganska bra, dock när det gäller vissa lekar/spel. Det finns två bra exempel då jag alltid förvandlas till en typ 1-förlorare, i minigolf och Yatzy. Yatzy är väl kanske svårt att jämföra med sporter eftersom det enbart handlar om tur men det är ett bra exempel.

Ibland känner jag ett sug efter att spela en runda minigolf. Men i samma sekund som jag slår till bollen och den kommer rullandes tillbaka har jag lust att slå sönder klubban. Jag hatar verkligen minigolf. Anledningen är att majoriteten av de banor jag spelat på har massa hål där det gäller att slå rakt och uppför. Lyckas man inte med det kommer bollen rullandes tillbaka som en jävla jojo och man får börja om på nytt. När jag kommer till dessa hål vet jag att jag lika gärna kan sätta en 7:a i protokollet.

Hur man som banläggare kan ha så dålig fantasi att man lägger sådana banor är för mig en gåta. Kan man inte vara mer kreativ än att man gör hål där det gäller att slå rakt och uppför kan man skaffa sig något trist kontorsjobb där man kan stimulera sin minimala kreativitet, istället för att ge dem som vill spela minigolf magsår och sömnproblem.

Det är samma sak med Yatzy. Det är kul så länge tärningarna rullar ens väg. Men i samma sekund som jag blir tvungen att stryka en ruta blir jag tokig. Alla som spelat Yatzy med mig vet att jag antingen är hur glad som helst eller hur arg som helst. Oftast är jag arg. "Yatzy är ett jävla skitspel" brukar jag gorma.

Det är okej med spel som risk eller monopol där det, trots tärningarnas närvaro, handlar mest om skicklighet, men turspel är inget för en sportfåne som behöver regler och logik för att lyckas.

Tacka vet jag fotboll.