Me and myself

Jag har en låtsaskompis. En kompis som jag pratar med för mig själv. Jag vet inte om jag är rubbad på något sätt men jag har haft min låtsaskompis sedan jag gick på dagis.

Det hela började med att min kompis Adrian berättade att han hade en låtsaskompis. Det var när jag var 5 år. Jag tyckte det lät kul och "skaffade" mig därför också en. Sedan dess pratar jag regelbundet med honom, för det är en han. Man skulle kunna säga att det är en andra version av mig. Det är inte så att jag sitter och pratar med mig själv i två olika stämmor som värsta schizot utan jag mer tänker högt. Det händer även att jag diskuterar fram och tillbaka med honom.
Fast han har inget namn, det behövs inte. Det är ju inte direkt så att jag behöver ropa på honom, han finns alltid nära till hands.

Så om du någon gång ser mig prata med mig själv, bara lugn. Jag snackar bara med min polare.