Hänt i veckan. Del 1

I brist på annat att göra på lunchrasterna, blir det alltid att jag ögnar igenom de tre gratistidningarna vi har i den här stan. Min favoritdel är insändarsidorna, där hittar man alltid någon härlig insändare som gör att jag börjar fundera över om folk verkligen har så extremt lite att göra i sina liv att de på fullt allvar tror att någon bryr sig om deras pytteproblem. Detta är ett lysande exempel på en sådan insändare. Ojojoj, stackars henne, hon kan inte få upp cd-skivan ur fodralet. Det kanske är ett stort problem för henne, men två saker i hennes insändare gör att jag inte kan tänka mig att någon gör annat än skrattar åt henne.

1. Hon verkar vilja få oss läsare att tycka synd om henne bara för att hon överväger att låta sina barn ladda ner musik åt henne istället för att göra det själv. Eftersom cd-skivorna är så jobbiga. Buhuuu, så synd om dig.

2. Det faktum att hon överhuvud taget skriver en sådan insändare. Vad tror hon att hon ska uppnå med den. Att en massa andra mammor som har samma problem svarar så att de tillsammans kan starta en rörelse för mammor med i-landsproblem. Skärpning för fan.